Lös eller lyste - inte fan vet jag

Det är roligt med böcker från biblioteket.

Någon är upprörd över stavningen.

Och som särskrivande, ordblind bokslukar entusiast vet jag givetvis inte vad som är rätt.

Jaja det ordnar sig

Det poppar upp nya bostadshus runt om i stan och så också i vårt bostadsområde.
Nu börjar infrastrukturen runt nybygget bli klart. En sak är för mig dock oklart.

I årtionden har en asfalterad cykel- och gångbana knutit samman Östermalm med parksidan. Nu har den byts ut mot en trappa som flyttats åt sidan 50 meter.
Det finns ingen möjlighet att rulla en barnvagn eller rullator i trappan. En cykel får man bära upp och ner.
Gångbana - utan trappor, finns ytterligare 200 meter bort. En omväg mellan husen.

Så vad gör vanemänniskor? Jo, de går samma väg, trots nyplanterat gräs och gegga. De släpar sina vägnar i trappen, eller precis bredvid.
De går inte omvägen på 600 meter. De gör som de alltid gjort.
Om jag varit infrastrukturplanerare så hade jag förhoppningsvis tänkt - hur ska vi göra det här på bästa sätt? Så att människor känner igen sig i sina mönster men att vi 2020 anpassar stadsdelen. Men man kan ju göra om. Man kan ju göra rätt.

Det kommer plötsligt en dag...

...då du slutar att gå runt och säga god natt till alla barn, då de istället kommer och säger god natt till dig, eftersom du går och lägger dig först av alla.

Kontrollbehov

Idag ska vi ha kalas för släkten eftersom Ettan och Tvåan fyllde år i torsdags. Vi blir 16 personer. Vi ska grilla och jag kör köpeklyft och färdiga tårtbottnar. Där finns ingen prestige. Men...
Igår hade Ettan fest och middag för sina vänner. Vi var ombedda att lämna huset vilket vi gör. Vi är hemma 22.15. Då måste jag marinera kött. Lägga mellan tårtan och fixa.
Nu väntar jag på att de 3-4 övernattade festprissarna ska vakna. Jag behöver städa över rummet våra nya gäster ska sova i. Lakan behöver tvättas och tumlas.
Men jag har inte ställt mig med armarna i kors i biorummet. Inte slamrat med grytor och lock.
Än håller jag kontrollfreaket i min knutna näve. Jag behöver träna på det här. Att vara lite chill och bara lita på att allt blir bra utan att jag styr i allt.
Ja, det var dagen livslektion.

Internationella kvinnodagen...

...firas genom att välkomna fyra starka kvinnor hit till mig idag. I över 25 år har vi varit vänner och vi har följts åt genom studier, kärlekar, barnafödande, separationer, husköp och livets stora och lilla. Nu är det 1 1/2  år sedan vi alla sågs tillsammans, senast i Örebro. När vi träffas har vi kräftskiva och den här gången inget undantag.

Bildflödet v.9

Ibland kan jag känna att våra två yngsta barn tar allt vårt fokus. Det är mycket skjutsningar till och från träning och matcher. Vi lägger mycket tid, pengar och energi på dem och deras fritidsintressen. Och vår äldsta hänger med om hon vill, men sköter sig mestadels själv. Hon fyller 19 år så hon behöver givetvis inte lika stora omsorger, men ändå. Jag kan ibland känna att hon inte får lika mycket för att hon är så självgående och gjort andra val av bl.a. fritidsaktiviteter.

Men så skolkar jag mitt bildflöde från förra veckan...

 Först en topp att ha ifall det är lite kyligt på studentbalen. Något mamma ska köpa?

Sedan öppettiderna för skräddaren som ska lägga upp balklänningen.

Sist en bild på de glutenfria pannkakorna med havregryn i för att skicka på barnet lite fibrer.

Alla bilder är till äldsta dottern.

Inte en ändå handbollsbild, trots att det var både seriematch och A-lagsmatch.

Jag kanske inte behöver oroa mig då. Det kanske jämnar ut sig.