Sånt vi pratar om

Underbar julhelg. Jag måste ändå säga det. Lugnt och skönt på alla fronter. Vi spelar spel, eldar i öppna spisen, tittar på sjukt många filmer, pusslar och lagar mat. 

Efter nio månader med sparsamt med sociala kontakter så har vi några tydliga samtalsämnen:

1. Hemnet - vi budade på ett hus och under nästan två veckor upptar det de flesta av våra samtal. Vi har aktivt letat och varit på visningar sedan i början på maj. Just nu är det lite stiltje på husmarknaden, men vi väntar spänt på feb-mars när det kommer igång igen. För er som följer mig på Instagram har kunnat följa med på vägen mot det perfekta läget och tillika renoveringsobjekt.

2. Mat. Vad vi ska äta? När vi ska äta? Mat-logistik. Igår tillagade vi kalkon för första gången någonsin. Det upptog halva dagens konversation.

3. Vad vi ska streama.

Jullovet så här långt

Jag gick på jullov i fredags.
Vad har jag sysselsatt mig med?
Slagit in julklappar.
Griljerat glutenfri julskinka.
Gjort glutenfria köttbullar.
Gjort vanliga köttbullar.
Kokat revben.
Handlat julmat.
Plockat svamp i skogen.
Städat, väldigt lite, dock.
Köpt en gran.
Klätt en gran.
Firat jul med utflugen dotter.
Spelat spel.
Läst ut en bok.
Tittat på flera filmer.
Tagit promenader.
Eldat i öppna spisen.
Bakat pepparkakor.
Idag ska jag äta ett litet julbord här hemma i all sin enkelhet och spritsa pepparkakor.

Det ser mycket ut, men jag lovar jag har legat väldigt mycket på soffan. Väldigt mycket. Till och med så mycket att jag var tvungen att gå en promenad innan frukost idag. Blir helt försoffad. 
Jag har erbjudit mig att gå in och jobba på mitt gamla jobb på förskolan under lovet, ifall det får det svårt med bemanningen. Här är all semester indragen för kommunal personal inom vård och skola. Än har de inte hört av sig. I övrigt lägger jag ganska mycket tid på att få in julkänslan som jag har lite svårt att hitta i år.

Stelt

 Vi streamar en hel del. Letar serier och filmer. Den senaste i raden är The Undoing. En riktigt bra serie och jag tycker att Hugh Grant är riktigt bra och Donald Sutherland är lite skräckinjagande, på ett bra sätt. Men Nicole Kidman. Hon har gjort något med sitt ansikte. Opererat eller botoxat eller båda delar. Hon har samma uttryck och min genom hela serien. Hon som egentligen är så uttrycksfull och snygg, blir tyvärr en plastig fasad. Men helt sevärd i övrigt! Ett tips i vintermörkret.

Att vara negativ

Jag brukar vara positiv. I alla fall om jag får säga det själv.

Men idag fick jag ett brev med besked om att jag är negativ. Och det var väl i det här fallet bra.

Lite bitter sweet, men nu är det så att vi är ute ur vår karantän.

Karantän

Då jag inväntar provsvar på mitt covid19 test som jag gjorde i torsdags så har jag en rätt trist helg.

Igår vaknade jag 04.30. Ligger kvar till 05. Går upp och tänder alla ljus i vardagsrummet och konstaterar att kaffe både doftar och smakar gott. Hinner titta igenom en film innan 07. 

Igår hade jag återigen huvudvärk och var ganska satt ur spel. Jag tittade på 3 filmer, läste ut en bok, kollade 1177 fyra gånger om provsvaren har kommit. 

Tänk om jag skulle orka mig på adventspyntet idag.

Försiktig med vad du önskar

Det är söndag kväll. Vi har ätit en god middag och druckit ett glas rött.

Jag säger högt till Mannen; jag är så avundsjuk på dig som får jobba hemifrån imorgon. Slippa ge dig iväg.

På tisdag eftermiddag kom beskedet om att vi går på två veckors tillfällig distansundervisning på grund av fall av Covid19 bland elever på skolan. 

Det är skönt att vara hemma. Jobbet blir annorlunda och jag kan ibland känna att det blir mer effektivt. Det är inga kollegor som springer eller elever som knackar på. Men samtidigt är jag orolig över de elever som inte klarade av distansen i våras. Och de är oroliga själva. 

Ibland kanske man ska vara lite försiktig med vad man önskar.

Nerstängd

Vi fördriver tiden här hemma, med ett nyköpt 1000-bitarspussel, svampplock (och rensning) och sedan läser jag en del böcker. Det är så jobbigt med mörkret. Det är så osäkert med pandemin.

Under vårens nedstängning var det skönt. Sorgen efter min systers sjukdomstid och bortgång gjorde att jag inte ville annat än att stänga mig inne och jag var inte i behov av att vara social. Jag har inget behov av att vara social nu heller, men jag bjuder till mer nu. Tar mig ut. Nu har de strängare restriktionerna gjort att jag kan dra mig tillbaka igen. Slicka mina sår några veckor. Plöja några böcker och lägga några bitar himmel på mitt pussel. Nöjd så. Men mörkret i november känns mörkare i år. Mer nattsvart. 

När jag blir riktigt trött...

 ...instruktionsboken är 3 cm tjock. I den kan man läsa allt om vår bil. Precis allt. Om hur man fäller ner kroken till galghängaren och blinkers och däck och plock och skit. Allt. Men inte hur jag sätter fast dragkroken. Om det räcker att det säger knäpp när man tryckt upp den. Och sen inte får lös den. Och hur får man lös skiten står heller inte ett ord.

Jag blir så djävla skit trött. Djävla. Skit. Trött.

Det här med helg...

...är en underbart påhitt.

Den här helgen har jag inte gjort någonting.

Eller jo, jag har tittat på 5 filmer, lite av och till skall medges. Legat i soffan och slumrat.

Tvättat några maskiner, lagat mat.

Sedan har jag jobbat. 

Det är dags för utvecklingssamtal och omdömen i 9 kurser ska skrivas.

Sakta men säkert har jag tagit mig igenom dem alla. 

Nu väntar ett bubbelbad och ett glas rött.

Så djäkla värt vecko-slitet för det här.

Annat var det förr, när man var glad när arbetsveckan kom och man fick chans att vila upp sig.

Allt har sin tid.

Fem dagar kvar till helg

En skön helg är över.

Vi har varit på två torp visningar (som vi inte ska köpa).

Plockat svamp i 10 minuter (som vi ätit upp).

Städat hela huset (som var väldigt behövligt).

Tvättat x antal tvättar (och har x antal kvar innan vi är i fas).

Streamat handbollscup som sonen varit iväg på. 

Börjat titta på serien The Newsroom på HBO.
Haft mamma och pappa på långkoksmiddag.

Slappat och haft det skönt.

Nu laddar vi för en ny arbetsvecka. 
Till helgen är det dags för dotterns handbollscup.

Veckan som sprang förbi

Det är mycket nu. 

Hösten rullar in med allt vad det innebär.

Det är massor på jobbet. Men jag skiter i att gå in på det. Det hjälper inte att gnälla. Det är bara att göra och att göra det så bra som jag orkar.

Men hemma är det lugnt. Barnen har sina träningar som de själva tar sig till. De sköter sina åtaganden, sin tvätt, inte städningen av sina rum (men de är ju inga övermänniskor), sina läxor.

Om vi ställer mat på bordet är de nöjda. Och det är mysigt att vi ofta kan äta kvällsmat samtidigt. Samla ihop oss och prata. Det blir som balsam. För eleverna på jobbet har bekymmer på olika sätt och jag är så glad och tacksam över att vårt tonårsliv för tillfället är bekymmersfritt.

Ett nytt tidsfördriv

Vi var på besök hos min lilla syster och blev invigda i ett nytt tidsfördriv. Låt mig slå ett slag för:

Uno Flip

Tillbaka till jobb...

Sommaren 2020. Vad ska jag säga? Sammanfattningsvis skulle jag säga uttråkad, långtråkig, frustration. Men givetvis har det varit en lång härlig ledighet, men det ska bli skönt att börja jobba.

Amalfikusten fick bytas ut mot...

Vi har varit ute en del och plockat svamp. Det gillar jag mycket.

Vi har tittat på massor av fritidshus och har säkert en visning i veckan bakom oss. Men en pandemisommar är inte den bästa förutsättningen för att köpa fritidshus. Vi har sällan varit ensamma på visningarna om man säger så.

Jag har bakat. Flera gånger. 

Det handlar mestadels om uttråkning.

Jag har varit husmors-huslig. Kokat sylt.

Jag har rensat och städat - skafferi, kyl och frys. 

Sedan har jag gjort små stickare till Örebro, Stockholm, Västkusten och Dalum.

Jag har nog aldrig varit så sugen på att åka bort över jul och nyår som i år.

Härligt!

Att tillbringa några dagar hos mamma och pappa på landet är som en lisa för själen.

 

Ny Loppis-runda

Jag behövde köpa en present till min bror. Och han gillar återbruk, därav en nödvändig runda på Second hand och loppis.

Loppis 1

Hittar fina presenter 

(sånt som jag själv vill ha).

Loppis 2

Loppis 3 - Stängt

Loppis 4 - Stängt

Loppis 5 - Stängt

Loppis 6.

Öppen, sjukt lång kö. Tyvärr utnyttjade inte väntetiden till att åka hit en halvtimme innan de öppnade. Gekås-lång-loppiskö.

Kusten

På Tångenbadet. Blir förundrad över hur berget är format. Skarpa kanter och mjuka linjer om vartannat. 

Loppis-söndag

Loppis nr 1

Loppis 2

Loppis 3 - den häftigaste byggnaden

Loppis 4

Loppis 5 - med många gamla fönster till min blivande punchveranda.

Loppis 6 - med störst utbud

Sex loppisar men inga fynd idag.

Det som blir mest konstigt

Vi har varit hos min systers familj några dagar.  Hos min svägerska och barnen. I huset som min syster älskade. Som hon såg som sitt slott, sin borg. Hela huset är fyllt av min syster. Och det känns bra att vara där.  Vi har målat och grävt, byggt mur och hetsat på min svägerska på en ny dörr. Vi har firat min systerson,  ätit gott och suttit uppe länge och pratat. Det är när vi kommer till kyrkogården som det känns konstigt. Den platsen har inget som jag förknippar med min syster. Det finns inget liv där. Och runt min syster var det liv.

Handdisk

Igår havererade diskmaskinen. Felmeddelande F10, och jakten på felet börjar och handdisken tar vid.
Vi renovrade köket 2009. Köpte diskmaskin efter två år av handdisk. Vi hade ett haveri efter några år och åkte och köpte en ny. Det var på yngsta dotterns födelsedag och släkten stod i dörren. Vilket år var det? Hur lång garanti har man på en diskmaskin? Och var är kvittot?
Facebook hjälpte mig med första frågan.
Oktober 2015, vilket innebar att jakten på kvittot tog vid. Var det 5 års garanti som hinner vi ju med tre månaders marginal.

Tillslut - insatt i en pärm hittar Mannen kvittot och vi är sjukt nöjda över vilken ordning vi har på grejerna. Nu ska vi bara få ordning på diskmaskinen...

Bilden på FB från oktober 2015.

Att bli upprörd

Jag läser Katarina Wennstams böcker om Shirin och Charlotta Lugn. Som handlar om mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Jag blir så upprörd och provocerad av patriarkat och lagstiftning att jag blir helt svart i sinnet. Jag får nog ta och blanda upp det här med lite hederliga chick-lits för att inte gå fullständigt i taket. Jag beundrar människor som orkar jobba inom rättsväsendet. Att inte de tappar tron på mänskligheten och går under.

Jakten

Fritidshus jakten tar mig till objekt utan el, vatten och avlopp med en grävlingsfamilj boende under huset. Ridå.

Stör mig

Svenska turister är bortskämda och borde...

Tänka lite innan de öppnar munnen och lassar in mat.

Glada tillrop

Jag är ju uttråkad. Nästa vecka har jag tvingat mig på en väninna och hennes familj. Jag längtar tills vi ska åka och hälsa på familjen i Stockholm. Till och med längtar jag efter att få flytta upp äldsta dottern till Karlstad.
Så igår försöker Mannen vara lite positiv och utropar glatt "Ska vi göra en storstädning av huset imorgon när det ska regna?"
Så, jag. Idag ska vi städa huset. Yehy!

Bored in the house

Okay I'm bored in the house, and I'm in the house bored

Bored in a house and I'm in the house bored

Bored in a motherfucking a house bored

And I'm bored in a motherfucking a house bored

Bored in the house

Bored in the house

Bored!

Bored in the house

Bored in the house

Bored!

En stunds njuta

Innan det blir för varmt.

Senaste i raden...

Med ryggen mot strandkanten och blicken mot huset i emellan träden är det senaste i raden av fritidshusprosekt. Bäst hittills. Dyrast hittills. 

Min semester, so far

I onsdags eftermiddag gick jag på ledighet. 

6 veckor sammanlagd ledighet. Det brukar kännas som lottovinsten. Att få vara hemma och skrota, dricka kaffe på altanen, slippa dra iväg på morgonen, slippa mascaran och bilköer. Men så har jag redan haft det i två månader. För min del hade jag lika gärna kunna fortsätta jobba.

Vi har tre hållpunkter för sommaren men ingenting planerat. Jag känner viss frustration inför det faktum. Jag behöver en paus från mitt hem. Jag behöver se lite nya vyer. Jag behöver havet. Jag får googla på stuguthyrningar. Det här håller inte.

Semester!

På lunchen åkte jag till bokhandeln och köpte mig min traditionsenliga sommarpresent.

Det här med vita låga strumpor

Förra veckan satte jag mig och försökte reda i högen med omaka vita, låga strumpor.
Ny vecka, ny hög.
Det är galet hur många låga vita strumpor det här hushållet innehåller. Och hur många av dem som är omaka.
Jag har vissa kännetecken för att hålla isär strumpor och ägare. Men ibland orkar jag inte så då blir de 1. liggande 2. ihopparad med what ever.
Vi har 5-6 varianter och storlekar från New body.
3-4 varianter och storlekar från Po.p.
7-1000 varianter och storlekar av sportsockar, men ingen i familjen har storlek 43-46.
Samt nobrands från Kappahl, Lager157, Gekås. På bilden sorterade i olika högar, där alla är singlar... orka.

Fritidshusträsket

Nu Hemnet-knarkar jag igen sedan en tid tillbaka. Ojojoj.
Vi letar ett projekt. Ett torp med uthus och stor trädgård. Men renoveringsbehov för att tillfredsställa min mans semester-adhd. Vi har varit på otaliga visningar och har otaliga visningar inbokade. Oavsett vad objektet ligger ute för går priset upp med ca 500 000 kr. Det är galet. Men jag ger mig inte. Det värsta med att det drar ut på tiden är att sommaren kanske hinner gå innan jag hittar vårt drömställe.

Fotbollsgnäll

Är det bara jag som tycker att svensk fotboll är lite gnällig. Buhu, vi får inte spela fotboll. Våra klubbar blöder. Folket vill se sin allsvenska. 

Nä, det vill vi inte. Fotbollen får rätta sig i sociala-distans-ledet som alla andra.
Och att de allsvenska klubbarna skulle ha koll på sin publik. Skulle inte tro det.

Det var allt jag hade att säga om det.

Maskroskriget

Ke.Li-Maskrosor

1-0

Vad är väl lite mossa på ett tak?

Idag ska jag titta på ett litet torp med utedass och mossa på taket. Allt för att skapa lite punkter i min tomma kalender. Tyvärr ligger det inte vid havet.

Men visst är det gulligt.

What I have become

Medelålder.
Socialt distanserad.
Låst hemmavid.
Ligger i soffan och väntar på att få gå ut och dra upp maskrosor.
En, lite bitter, överviktig, ogräsutrotare.
Jag som hade sådana planer!

Imorgon får jag äntligen jobba igen!

Sjukt uttråkad

Egentligen vaknar jag upp i Prag nu. I lägenheten som jag hyr tillsammans med man, bror och svägerska. Men istället sitter jag fast här i soffan i mitt vardagsrum där jag suttit i 4 månader. Nu börjar det bli trist. Jag lägger mig 22 och går upp innan 07. Helg som vardag. Det ända som skiljer vardag från helg är alkoholhalten i drycken.
Min vännina sa härom dagen: jag behöver ingen helg. Jag kan lika gärna jobba. Och jag känner likadant.
Jag försöker hitta på saker att göra. Som inte innebär slötittande på TikTok. Kanske ska jag hitta ramslök som inte växer i ett naturreservat. Eller se Billingen i körsbärsblomning. Det är på den nivån.

Risken är överhängande att jag beställer hem något skitdyrt på nätet. Bara för att få tänka på något annat en stund. Jag måste bara komma på vad jag inte behöver.

Det är en sak som jag tänkt på...

...de senaste dagarna.
En barndomsväns pappa har gått bort och begravts. Det var ingen närvarande pappa och jag tror att jag träffat honom en gång. Jag glömmer aldrig när min vän anförtrodde sig mig om sin pappa och deras relation. Att hon försökt skydda sin mamma genom att lägga sig på henne när han var full och slog. Jag kanske var 13 år då och händelsen hade utspelat sig flera år tidigare. För mig, i min skyddade uppväxt, var detta något oerhört. Något så ofattbart. Något som man läste om i tidningen.
Jag var naiv. Jag var blåögd och oskuldsfull.

Jag är tacksam över min naivitet och önskar alla barn det.

Jag är tacksam över min pappa och hans sätt att visa vad manlighet är. Jag är tacksam över att vara beskyddad och att jag utan oro alltid kan vända mig till honom.

Jag är tacksam mot min man. Det enda han vill ha av mig är kärlek och bekräftelse. Aldrig skuld och underkastelse. Att jag i mitt liv fått uppleva trygghet, vänskap och kärlek. Från livets början och i skrivande stund.

Jag tycker inte att det är för mycket att begära. Det är en mänsklig rättighet. För alla män och kvinnor. Det skakar mig att för så många kvinnor är hemmet den farligaste platsen att vara på. Är det inte dags att ta tag i det här?

Elena Ferrante

Jag har plöjt de tre första delarna av Elena Ferrantes serie om Elena och Lila. Nu måste jag ta mig till Akademibokhandeln idag och köpa del fyra. Det är nödvändigt. Jag är så ledsen att serien inte finns kvar på SvtPlay. Jag hade så gärna velat se hur den tolkar miljöerna i Neapel. Vi som skulle åkt dit i sommar. Och till Amalfi-kusten. Så fort det går måste jag åka dit. Men idag får det räcka med en tur upp till stan.

#kxzuyyiifff

Efter att ha härjat runt och fejjat hela dagen skulle vi så sätta oss i tv-soffan. Då funkar inte boxen. Han är gullig när han sitter där i fönstret bakom tv-skärmen och viskar svordomar. Fast det är inget vi pratar högt om. Gulligheten alltså. Jag sitter tyst.

Återblick:

Behöver jobba, nej, jag vill jobba, men inte första dagen på ledigheten kanske.

Städa, men städar jag idag kommer jag få städa igen innan ledigheten är över. Orka. (Jag har städat toaletten och stöd-dammsugit lite men ingen storstädning. Bra jobbat av mig. Jag behöver chilla lite mer på det området.)

Stryka. Tråkigt.

Fixa i trädgården, men det är för kallt.

Sätta in 250 bilder i album som jag framkallat precis lagom till min ledighet.

Deklarera. Det är ju inte försent...

Rensa i skafferi. Orka.

Rensa i garderober.

Duscha blommor, plantera om. Så långtråkigt blev det aldrig.

Handla.

Rensa i kylen och frysen. Har vi ju gjort lite ofrivilligt då vi varit hemma och lagat mat alla dagar. Imorgon får vi fylla på igen.

Lovets sista dag - måndag

Idag hälsade jag på hönsen och getterna.

Söndag

Lite jobb. Skol-jobb.

Tar mig an stryktvätten.

Rosé-fikar med en fd kollega, utomhus med 1,5 meters avstånd.

Tittat på sista avsnittet av 5:e säsongen av The Wire. 

Spelar Matchington Mansion.

Lördag

Är hantlangare åt Mannen.

http://husetioster.blogspot.com/2020/04/pergolan-i-pask_11.html?m=0

Fredag

5 km på berget.

I ordningställning av uteplatsen.

Hantlangare åt Mannen i vårt pergola-bygge.

Jag kokade revben som nu ligger i marinad. It's a first för everything.

Torsdag

Idag tog jag tillslut tag i jobbet. Satte mig vid 08 och jobbade några timmar. Vid 10 kom meddelandet att jag förväntas jobba hemifrån från och med tisdag. Jag blev lite besviken, men självklart så är det för allas bästa.
Var och påskmats-handlade. Svårt med avståndstagandet men nu har vi allt hemma.

Påbörjade sista säsongen av The Wire och undrar vad vi ska göra när det är slut.

Onsdagen...

En lite seg dag. Svårt att motivera sig att göra någonting alls.
Men jag tog tag i att rensa ur förrådet på kläder som Trean ska växa i.
Jag rensade, hon provade och ratade på ett bortskämts barns vis och nu står det tre tomma plastlådor som under all överskådlig tid varit fulla med arvegods.
Skönt och lite vemodigt.
Jag rensade bland skor och jackor, sedan fortsatte jag i min garderob.
Två Gekå:s kassar till lillsyrran.
Fyra kassar till Gengåvan, som jag åkte bort med direkt och det är så gött att bli av med skiten direkt.
Jag kan meddela att det är på tippen folk är. En naturlig social distansering sķer där när folk tömmer sina rislass. Men kaos det är det precis som vanligt.

Tisdagens do:s

Beställt fotoboken från semestern som blev klar.
Satt in alla bilder ftån 2019 i tre olika album (mitt, eller ja vårt, sonen och yngsta dottern.
Tittat på en film.
Hjälpt mamma och pappa med Teams i ca 90 minuter.
Varit runt och letat efter filmen Billy Elliot och kom endast hem med den här tavlan:

(ÖB:s reahylla 59 kr)

(Citat utbildningsministern.)

(Placering i hemmet, lilla toan nere.)

Måndagens todo:s

~Fotobok från semestern i februari

~Åka med återvinningen eftersom det luktar abrakadabra i förrådet

~Göra Ramslökspesto (som blev så god att jag gråter en skvätt)

~Klippa gräset, för första gången i år

Snart ska jag dricka bubbel i solen och sedan ska vi grilla!

Söndagens todo:s

Vi åkte till Plantskolan och köpte den där Magnolia som vi pratat om så länge. 

Och så grävde vi ner den. 

Plantskolan var full av folk. Det var dit alla hade tagit sig den här socialdistanserings-tider.

Sen blev det en äppelpaj för att vi varit så duktiga och grävt i stenjorden.