Upp till kamp!

Här hemma pågår en kamp. Kampen handlar om att Slarvan skall lära sig att hantera sin lillebror. Jag vill att hon inte skall låta honom få sin vilja igenom, jämt. Jag vill att hon skall stå upp mot honom. Kan hon inte stå upp mot sin 3 år yngre bror, hur skall hon då klara det hemska, verkliga livet som finns därutanför.
Vid flera tillfällen, under många års tid, har vi mannen och jag talat om för Slarvan att om lillebror inte lyssnar på det hon säger t.ex.; "Gå ut från mitt rum", "Dra inte i mitt hår", "Jag hade den först" osv, då har hon vår tillåtelse att putta bort lilleman. Nu har vi haft det lungt ett tag, kampen har varit vilande. Men de senaste veckorna har lilleman ätit huggorm och kampen har blivit mer aktuell...
Under veckan som gått har jag talat med Slarvan och sagt att han inte får bete sig hur som helst mot henne, så långt allt gott!
Igår var vi hos mormor & morfar. Lilleman lyssnade inte på sin mor och Slarvan kommer snabbt till undsättning; "Skall jag slå honom åt dig, mamma?"
Jo, jo det var precis så vi hade tänkt att det skulle fungera i praktiken!