Påväg hem...

...kommer jag på att Mannen pratat om att de (han och barnen) skulle till badhuset idag på eftermiddagen. Hela vägen hem drömmer jag om ett tomt hus. Jag har aldrig varit helt själv i vårt nya hus.
Men de är hemma. Jag ser det, när jag svänger in på vår gata. Bilen står på garageuppfarten. Väl inne, ligger Mannen i soffan, nerbäddad med filt och känner sig sjuk. Istället för en kopp kaffe i lugn och ro, så blir det att dra igång kvällsmaten.
Jag känner mig ganska pigg trots att det är torsdag min andra jobb-vecka. Jag väntar med att kraschlanda i soffan tills handbollen börjar, för det var väl vid 8? 3 barn skall läggas först och kläder skall läggas fram och väskor skall packas. Vardagslunken är välkommen i vårt hus, sjuk man till trots...