Lillisen och jag var på BVC idag för att träffa barnläkaren där. Han kom ihåg oss från 1 års kontrollen.
Efter att ha sett henne gå och hålla i mina fingrar, bänt i höfterna och mätt benen bestämde han att skicka en remiss till barnmedicin på KSS.
Det känns helt okej. Hon är fullt med i övrigt. Pratar en massa och visar upp hela registret med färdigheter. En helt normal 1½ åring, förutom att hon inte går eller står utan stöd. Jag vill veta om vi måste träna henne hos en sjukgymnast. Om vi skall tänka på något speciellt. Jag är mest fundersam på hennes högerben och det faktum att hon "går" som Charlie Chaplin, raka ben och fötterna rätt ut.
Barn är så olika och det vet ju du efter tre stycken! Lilla H är nu 17månader och kan inte prata alls, han säger daddi (dad) och babba (mamma och boll) och härmar gärna andra ord utan att det låter det allra minsta likt! Det har inte brytt mig förrän helt nyligen då alla börjat fråga om han pratar. Jag tröstar mig med att han kommunicerar väldigt bra på andra sätt plus att han lever i ett tvåspråkigt hem och då är det ju mer ord att ta in. Det blir bra med en remiss, bra med så mycket info som möjligt.
SvaraRaderaMina barn har varit tidiga pratare men sena i motoriken. Så är det väl bara. Det kanske inte är så konstigt med både en mor och en far som låter munnen gå nonstop.
SvaraRaderaDu, har du varit hos en barnsjukgymnast med henne? Man kan ju beöka en sjukgymnast utan remiss och be henne/honom kolla lite. Två av mina barn har gått hos sjukgymnast för att jag ville att de skulle hålla lite extra koll. Det behöver ju inte vara något "fel" men det är skönt att en som vet kan uttala sig. BVC-sköterskor och läkare i all ära men sjukgymnaster som jobbar med sådant här vet ju exakt vad det kan vara...
SvaraRaderaOm det är lång väntetid till barnmedicin kan du ju besöka en sjukgymnast under tiden.
Lycka till!
Kram,
AnnaSv
Det är alltid bättre att veta. Sen tar man det därifrån och kan få rätt hjälp.
SvaraRaderaVi har fått kämpa en del för att få hjälp med Simons besvär. Det är lätt attavfärda småbarnsföräldrar som oroliga i onödan.