Min blivande 6 åring

Lilleman kan inte sitta på stolar och i soffor längre. Det är irriterande. Jag har svårt att tycka riktigt synd om honom när han drattar i backen på grund av att han "suttit" längst, längst ut på en stol med hjul.

När han är på toaletten skriker han "Färdig!" och sekunden efter "Nej! Jag är inte färdig!" "Färdig!" "Inte färdig!" osv. Det kan hålla på så ett tag. Till slut har man ju ingen större lust att torka honom.

Just nu har han blandat upp sitt Boden-mål med Hugos bohuslänska. Det låter riktigt festligt. "Vars är skofoten?" (Var är kofoten?) är den senaste i raden av hans bevingade uttryck.

Han skall inte städa sitt skrivbord innan jul.

Han skall inte äta pyttipanna, men äter sedan 2 portioner + det stekta ägget.

Jag ber honom hämta Lillisens tvättlappar. Förklarar var dom ligger. Han nickar och springer iväg, i motsatt rikting till var tvättlapparna är. Han lyssnar inte! Han tar inte in information! Han tittar på mig och nickar: "Okej, jag fattar!" För att sedan göra precis tvärtemot.

Han är väldigt lugn och snäll, sällan otrevlig och stingslig som för någon månad sedan. Han blir mer ledsen och gråter än förbannad, numer. Igår grät han efter sin syster, som sov borta över natten. Vi blev tvugna att ringa, så han fick prata. Ikväll är pappan borta, men det gjorde inget, sa han: "Nu har jag ju Slarva."