2 åringen (äspingen)

Äsping-sidan har tillfälligt vilat i några månader och slog omkull oss med omskakande kraft i helgen. Det var då jag insåg att hon inte primalskrikit så mycket på sistonde.
Det kanske beror på att hon pratar ganska mycket.
Hon pratar ganska mycket, hela tiden.
Mitt i långa haranger av rotvälska kommer "Neena", "Eppa", "Mooa" och "Tissijan".
Lillisen tycker ofta att "Neena" skall byta blöjor. Tyvärr, för min del är "Neena" sällan där för att göra det. Ringer det på dörren är det nog "Neena" som kommer.
De gånger "Eppa" är här och leker, fullkomligt trakasserar Lillisen henne och ropar konstant efter henne.

"Kolla! Kolla!" söker vår uppmärksamhet hela tiden.
"Gosit? Mamma, gosit?" (Snälla, mamma, kan jag få lite godis?)
"Husik" samtidigt som armen går över magen (Hon vill lyssna på musik och spelar luftgitarr)

Det senaste i raden av strapatser är att vi skall leta efter henne hela tiden. Ofta gömmer hon sig under köksbordet eller bakom köksgardinen när vi står och lagar mat eller diskar. Några gånger har hon försvunnit mer på riktigt. När jag verkligen får leta. I morse satt hon mellan sin säng och vår fåtölj i sovrummet och var knäpptyst. Hon brås på sin bror. Han kunde stå i städskrubben i vår förra lägenhet länge innan vi ens visste att han var borta.