Påväg hem från hämtning från skola och dagis förra veckan. Lillisen åker på cykeln. Lilleman och Slarvan går bredvid. Det är alltid lite strid om vilken sida de skall gå på. Jag brukar sällan lägga mig i, efter lite tjafs går de på varsin sida. Lilleman hoppandes och skuttandes. Ofta långt före eller långt efter. Slarvan och jag brukar småprata lite. Lillisen sitter i barnstolen på pakethållaren och dunkar i min sadel och skriker: "hitta, hitta, hitta" (sitta, sitta, sitta). Samma visa varje gång.
På vår gata är det fullt med gulnade löv på gräset bredvid trottoaren. Lilleman springer och sparkar i löven. Hans storasyster suckar djupt och tycker att han gör jobbiga ljud.
"Kan du inte sluta med det där", säger hon väldigt trött med viss spydighet i rösten...
"Nej, du", svarar jag, "att sparka i löv är ju det roligaste som finns!"
"Ja, ja, okej", suckar hon. "men då tänker jag också göra det!"
Ibland blir man stor lite för fort. Tur att stoltheten inte är svårare att svälja än så...
gulligt! Hösten är rätt mysig ändå. :)
SvaraRadera