PPM och annat trist

Att besöka sin personliga bankman är ju inte höjden av lycka direkt.
Speciellt inte när agendan hon visar oss när vi slår oss ner är 7 punkter lång.
Ganska snabbt inser vi i alla fall att huset skulle värdeas upp några hundra tusen med tanke på dränering och renovering. So far so good.
Sedan kommer vi till antalet konton. Jag kapitulerade och nu har vi ett sparkonto som är gemensamt. Den bästa räntan, som antagligen innebär piss och inget.
Sista punkten är pensionssparande. Det är ju precis så spännande som det låter. Eftersom min pappa sparar åt mig så har jag inte tagit tag i det där. Jag har länge sagt att om han kan tänka sig att investera i min pension, som han antagligen aldrig ens får uppleva, så borde kanske jag göra det också.
Och nu gör jag det.
Nu har jag äntligen blivit vuxen.