...står ensam på skolgården. Runt omkring henne leker olika grupper av barn, stora och små. Hon har en lite för stor Polarn jacka som hennes mamma budat hem på Tradera. Hon har inga vantar eller mössa, händerna är indragna i ärmarna. Hon hänger med axlarna som om hon hade världens största ryggsäck på sig. På fötterna har hon grova Gore Tex kängor, som varken är tuffa eller snygga. Bara varma.
Hon säger att hon har ont i magen.
Hon säger att hon är ensam och inte får vara med.
Vad vill jag göra?
Ta henne i handen och springa hem, baka kanelbullar och göra varm choklad. Låta henne vinna i UNO och ligga i soffan och slöglo på en Disney rulle. Låt henne göra 20 flätor i mitt hår. Steka pannkakor till middag och låta henne vispa grädden och vika servetterna.
Tyvärr går det inte att ringa till jobbet och säga: "Tyvärr, jag kommer inte idag. För jag är mamma."
Jo det tycker jag verkligen att man kan göra.
SvaraRaderaSåklart man kan! Och kanske bör?
SvaraRaderaHärligt att du sökt några kurser. Jag håller tummarna!
Kram,
AnnaSv
JAg håller med!
SvaraRaderaKLART MAN KAN!!!
Det gör så ont att se henne så utelämnad. Det triggar igång något hos mig själv.
SvaraRaderaHon är verbal, talar om hur hon känner och jag tycker vi tog några steg framåt idag.
Varför välja en dum kompis? Varför inte välja någon som är säker på sig själv och delar med sig? Varför alltid gå den svåra, smala vägen? Varför inte tycka att man är värd bättre?
Jag faller en tar fran Guatemala. Sant har gor ont. Anda maste man vara klok mamma nar det enda man vill vara ar lejonmamma...
SvaraRaderaJag orkar inte ens höra sånt här, jag får ont i magen...
SvaraRadera