Sidor

▼

tisdag 23 december 2008

Och så lite - klappa sig själv på ryggen...

Man skulle kunna tro att jag har gröna fingrar, eller i alla fall hade ett stort blomintresse. Det enda som intresserar mig är att de är:
1. mina
2. blommar
3. vita
4. inte kräver mer än vatten än en gång i veckan
5. att de blommar om och om och om igen
Jag fattar ingenting. Men jag älskar dom! Det är väl kanske det som är grejen...
Inflyttningspresenten från familjen Norberg, från januari 2008
Inköpt på torghandeln för 60 kr, 2007
30 årspresent från mor, far och farmor, november 2005
kl.

3 kommentarer:

  1. Fam Leijon23 december 2008 kl. 14:10

    Imponerande måste jag säga. Undrar om "sånna" skulle överleva hos mig. Här vatnas inte för ofta. Super fina.
    /Lena

    SvaraRadera
  2. Sus23 december 2008 kl. 17:15

    Men jag har samma smak här och jisses vad den blommar.
    Och gör absolut INGENTING med den...förutom vatten då.
    Ibland.

    SvaraRadera
  3. Anonym23 december 2008 kl. 21:13

    Här hemma överlever ingenting. Tog död på en bambukvist en gång. Måste vara nästan omöjligt. Plastgranen klarar sig dock helskinnad.

    Gid jul på dig! Kram Annica

    SvaraRadera

Skriv vad du tycker!