Att ta i med hårdhandskarna

Imorse hann Lilleman fråga mig 3 gånger om han fick spela tvspel innan klockan var 9.
Hela tiden har jag barn i vardagsrummet som antingen tittar på tv, film eller spelar.
Tittar Lillisen på film så spelar de 2 stora på varsin dator i arbetsrummet.
Jag kommer på dom med att finta bort sin lillasyster från tvn bara för att kunna stoppa filmen och spela istället.
Mina barn har helt slutat att leka.
Rummen, som vi totalrenoverat efter deras tycke och smak, används aldrig.
Så, nu får det vara bra.
En timme spelande om dagen.
Morgontv - ok, bolibompa - ok.
Därimellan får det vara bra.

Lilleman är i upplösningstillstånd.
Slarvan är sur.
Och jag är på gränsen till nervsammanbrott.
Tjat.
Ultimatum.
Sura miner.

Barn ska leka.
Skall det vara så djävla svårt?