Ikväll var det trivselkväll på skolan med Lillemans klass.
Jag har varit orolig för min sons förmåga att koncentrera sig, lyssna och sitta still.
Det visar sig, givetvis, att mina farhågor inte införlivats.
Ikväll stod han och sjöng och inte en enda litet trams så långt ögat når!
Han sneglar några gånger på dom andra grabbarna som har svårt att fokusera, men hänger inte på.
Sångerna var fina.
Men det är ändå inte det som är behållningen.
En tår eller två letar sig fram när jag berömmer honom.
Han är så fin.
Rödhårig.
Fräknig.
Glad.
Stolt.
Vacker.
Så är det.
4 kommentarer:
Underbart! Snyft...=)
Ja den killen är helt fantastisk.
ja så är det!
Nu får jag också tårar :)
Skicka en kommentar