Det var den här kvällen

Hopp och förtvivlan.
Eller förtvivlan och sedan hopp.

Lilleman kommer gråtandes från sovrummet: "Jag är sämst på allt i hela min klass!"
"Det tror inte jag på!"
Lilleman: "Jo, men dom säger det!"
Vad säger dom att du är sämst på då?
"Att läsa åh räkna åh skriva."

Samtalet fortsätter i samma anda.
Det avslutas med pepp, pepp, pepp och sedan ett löfte om att jag skall prata med fröken om detta.
Det går 10 minuter och sedan kommer han tillbaka, mycket gladare nu:
"Jag kan prata med fröken själv. Jag fixar det!"

Okej!