O fy fan

Jag lever!
Men fan, vad nära det var att jag strök med runt 13 i dag så där.
Efter att ha tryckt i min 2 bitar gräddtårta, så kom det, som ett brev på posten.
Det kom snabbt som fan och inom 5 minuter trodde jag att jag skulle:
1. spy
2. svimma
3. svimma och sedan spy
4. dö
Jag stapplar bort för att dricka ett glas vatten, för det brukar syrran göra vid sina känningar, men det kanske var lite sent i mitt fall. Sedan letade jag efter Sanna, hon skulle hjälpa mig, men hon var ute. Då viker jag mig dubbel inne på mina kollegors arbetsrum och kvider: "Hjälp mig!".
Och det gjorde dom.
Tog över mina arbetsuppgifter, skjutsade mig hem.
Efter en värktablettsup och 3 timmars sömn är jag snart mig själv igen.
Gallstensanfall mina vänner, gallsten.
Den djäveln ska ut.
Ut ur min kropp, för detta är något av det värsta jag upplevt.