Att fäkta och att inte be andra att fara åt helvete

Länge, länge har strategin på jobbet varit att jobba för två, att sopa under mattan, bita ihop.
Tills för ett tag sedan då jag faktiskt tänke att nu sköter jag mitt, så får andra ta hand om sin skit.
Idag har jag fått klä skott för ett helt arbetslag.
Jag gör det. Jag gör det egentligen gärna.
Jag vill se möjligheter, jag vill att verksamheten skall utvecklas.
Jag vill att helheten skall bli bra.

Vad jag inte vill är att bli "snälla duad" och "lilla vännad".
Vi är inte vänner och jag är inte snäll.
Nog.
Nu är det bra.
Jag är faktiskt stolt att jag inte slogs, för det var det jag ville göra.