Sidor

tisdag 23 augusti 2011

Om att skrika i motvind

nyheterna hör jag om att lärare inte kan tillräckligt om bokstavsbarn.
Och jag säger jo, det vet vi, i nio fall av tio.
Men vi får ingen hjälp eller stöttning i vårt arbete med dessa barn.
Det finns inga pengar till resurser för att bemöta barnen på bästa sätt.
Vi skriker oss gula och blå men det hjälper inte.

Som förälder till ett bokstavsbarn måste man vara jätte strak, kunnig om sina rättigheter och ligga på, ligga på, ligga på. Det är en tuff skolverklighet, både för barn och personal.

9 kommentarer:

  1. Jag tycker det är synd att det ska vara den som skriker mest och högst eller tjatar mest som får hjälp. Det borde vara en rättighet för jag tycker det hör till om man nu ska bygga världens bästa skola. Då ska det vara skola på lika villkor oavsett om diagnosen är en bokstavskombination eller dyslexi för på den fronten får man också skrika sig till hjälp och år av utredningar innan även dom barnen får hjälp. Egen erfarenhet.
    Hoppas vi orkar skrika vidare både lärare och föräldrar.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är verkligen fruktansvärt synd. Och det finns ingen vinnare.

    SvaraRadera
  3. Bra av nyheter! Detta är ett stort problem.

    Utan BUP:s stöd hade jag gått under. Jag känner inget stöd alls från skolan. Varken lärare eller rektor. Dessutom undrar jag varför man inte tar BUP till hjälp? Prestige?

    Jag är så fruktansvärt besviken på skolan.

    Jag kan skollagen och många skolor bryter mot den. Det är väldigt lätt att skylla på resursbrist.

    SvaraRadera
  4. Att ha kommunen som huvuman kan vara som att köra huvudet i väggen.

    Jag tror inte att det handlar om okunskap i de flesta fall, utan en fråga om pengar, pengar, pengar. Det styr skolan och en av anledningarna till att det inte finns hjälp att få. Hos oss är det årslånga köer på BUP och utredningsteamet.

    SvaraRadera
  5. Det förstår jag som själv jobbat inom vården men vi fick det ändå att fungera.

    I vårt fall är det ren okunskap och bland de föräldrar jag träffat så är det vanligt. Tyvärr.

    Det kostar ingenting att få råd av BUP. De är ett telefonsamtal bort och ändå får vi tjata för att få till ett samarbete.

    Jag betvivlar inte dina kunskaper men jag tror att många lärare saknar kunskap om barn med speciella behov. De är duktiga på mittfilen.

    SvaraRadera
  6. Eller så är det det dom orkar ta tag i. Det som blir för mycket är kanske lättare att stänga av. Jag vet inte. Det är inte bra i vilket fall som helst.

    SvaraRadera
  7. Till Annica:
    Vi blev uppmanade att söka BUP med en gång för skolpsykologen menade att det måste vara något annat "fel" (som i obegåvad) på min yngsta och att hon inte kunde hjälpa henne.
    "Felet" var att hon hade lite svårt att sitta still och koncentrera sig och dyslexi. Koncentrationssvårigheterna försvann men dyslexin tog det ända fram till 4/5:e klass att utreda och då var hon nästan ett helt skolår bakom i missad kunskap. Vi satt ett helt sommarlov och räknade matte och läste med material fick (vi i grevens tid) av speciallärare(tack gode gud för henne och hennes tålamod och underbara sätt mot barn och oss föräldrar) men det var ju efter att jag tjatat till mig utredning eller mer skrikit mig hes i 4 år. Nu funkar det för yngsta på högstadiet men jag vet inte hur det hade gått om jag inte orkat tjata och skrika.
    Jag förstår din frustration.
    Stor Kram till dig.

    SvaraRadera
  8. Gafflan: Vad ledsen jag blir av att läsa din historia! Och arg.

    Vi är precis klara med utredningen på BUP. Ingen diagnos men problem med fokus och inlärning/minne.

    I våras orkade han inte ens vara i skolan utan var hemma med mig. Han blev sjuk för att skolan bemötte honom så illa/fel. Depression med ångest. Att se sin elvaåring ligga på golvet och hyperventilera. Att höra honom säga att han vill dö. Omänskligt.

    Sen skulle vi ändå hitta kraft att bråka med skolan som skulle anmäla oss för att han inte vara i skolan. Vilket helvete det var. Skolan kopplade inte ens in specialpedagogen.

    Vad skönt att det fungerar bättre för din dotter nu!

    På måndag börjar skolan här uppe. Att ens få dit sonen kommer att bli en stor utmaning. Vi ska ha möte imorgon med alla inblandade. Jag hoppas att skolan kommer att lyssna på BUP och oss. KRAM

    SvaraRadera
  9. Skyll på politikerna. Betalar de för släta bullar kan de inte förvänta sig wienerbröd, men det går alltid bra att klaga lite på bagaren ändå...

    SvaraRadera

Skriv vad du tycker!