När hjälplösheten härjar...

...mitt i natten, då är man nästan villig att göra vad som helst.
Stackars stackars barn som i panik väcker oss vid 04 i natt för att det känns som om han inte kan andas av all hosta och slem.
Vad har vi hemma? Ingenting.
Varm saft och ömma klappar var allt jag kunde åstadkomma.
Och mitt hjärta går sönder när han torkar sina febriga tårar med ett "Föråt mamma, att jag väckte dig mitt i natten, när du sover."
Han har inte fattat vad som ingår i mamma-uppdraget. Och att jag skulle göra samma sak alla dagar till tidens ende.