Kärlek och andra världsliga ting

Jag får ett telefonsamtal nu på morgonen, från en orolig pappa till en klasskamrat till snart 7 åriga Trean. Han återberättar en händelse då hans son gjort min dotter ledsen. Händelsen var en nyhet för mig och jag uppskattar verkligen att han ringde.

När vi lagt på går jag och pratar med 7 åringen, som genast får glans i ögonen och en klump i halsen.

"Men, gumman, jag ser att du är ledsen."

"Ja, mamma, jag kämpar verkligen med tårarna nu. Jag vill inte gråta, för då blir man rynkig."

Det är mycket för de stackars 7 åringarna. Herregud. Bara ingen talar om för henne att man kanske blir ännu mer rynkig av att skratta.

Nu ska vi upp på stan och unna oss mor- och dottermys.