En liten kärleksförklaring

Jag växte upp i ett hem med en engagerad mamma. Hon tog in världens händelser till vårt köksbord. I VI-skogen i Afrika finns det hektar av träd skänkta genom min mamma. I Amnesty Internationals regi har mamma skickat otal med vykort till världens alla hörn för att upprätthålla de Mänskliga rättigheterna.

Jag och mina systrar har suttit med på körövningar med mammas kör Till Freds och dåsat till afrikanska freds- och kampsånger. Under min uppväxt har jag gått i demonstrationer mot kärnkraft och i andra för Fred. Bilden nedan är från 15 maj 1982, då vi gått fredsmarschen i Göteborg med några vänner.
I Afrika finns minst en get uppkallad efter min mor.

Igår somnade Nelson Mandela in efter en tids sjukdom och världen är lite fattigare idag. Jag kommer ihåg när han släpptes ur fängelset 1990, då jag var 15 år. Tanken på att det fanns hopp, att orättvisor kunde rättas till, väcktes till liv. Hans budskap om försoning, istället för vedergällning, är något vi bör reflektera över i vår tid.

Detta är en liten kärleksförklaring till min mamma och alla de modiga människor som vågar lyfta blicken, som orkar, trots hårt motstånd, fortsätta sin enträgna kamp mot orättvisor i vår värld.

Kärlek och kramar till er idag.