Jag och syrran, några kompisar till henne och mig, satt nere i familjens tv-rum.
Vi var ensamma hemma. Mamma och pappa och mina två småsyskon var på semester.
Klockan var sent in på natten.
Vi kastades mellan hopp och förtvivlan och sedan förtvivlan igen.
Straffräddningen, jag kommer inte ihåg om vi vågade titta, men skrek gjorde vi.
En varm sommarnatt i juli 1994 som jag aldrig glömmer!
Min personliga favoriter var Jocke Björklund (kobenheten till trots) och Stefan Rehn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv vad du tycker!