Wimbledon 1988

Sommaren 1988 reste jag med min familj till Arma Di Taggia vid den Italienska Rivieran. Vi åkte i en WV buss från 1973. Vi låg och puttrade i 80 på autobahn. Det tog en vecka ner till Italien.

En vecka på lägenhetshotell och sedan några nätter i Pisa innan vi vände hemåt igen - puttrandes på autobahn i högra filen. I Österrike stannar vi för natten och bor i plåtskjul på en camping. (Tur att vi hoppade tälten den natten för det regnade som om det aldrig regnat förrut.) Anyway -  på campingens restaurang fanns en TV. Som av en händelse fick vi se ett nyhetsinslag om Wimbledon.  När vi förstod att Stefan Edberg, vår Stefan, vunnit hela sjottaballongen, då grät jag nästan och min längtan till Sverige stack i hjärtat. Vår vita folkabuss med blå ränder kunde inte puttra fort nog.

Sedan dess har jag nog inte brytt mig då mycket om Wimbledon.