Idag känner jag mig nästan som människa igen. Fy fan va gött. Fem dagar pendlandes mellan sängen och husets två olika soffor gör att det kliar i fingrarna att typ dammsuga. Galet.
Nu på morgonen skriver jag inhandlingslista och planerar dagen.
Ettan tittar oroligt på mig och säger: "Mamma, du ska inte göra för mycket än. Du är fortfarande inte bra." Min lilla 15-åriga ängel. Så det är hon som får stå för våfflorna. Bra så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv vad du tycker!