Det är en sån dag...

Det började med att jag inte orkade upp ur sängen.
När jag väl gjorde det bestämde jag mig raskt, sittandes i soffhörnet med en kopp kaffe, att jag tar nästa buss.
Väl på bussen är allt väl tills min buss krockar in i en annan, stillastående buss, på busstationen.
Nu har jag tagit mig igenom arbetsdagen och väntar på att få ta bussen hem.

I förmiddags satte jag en prick på handen. Det är något jag ska komma ihåg. Men vad? Orka?

Imorgon är det tema FN-dag och jag blir av med min sovmorgon.
Det känns bittert. Kanske var det det jag skulle komma ihåg. Att vara lite bitter.