Otålig väntan

Igår när vi satt och åt middag alla fem bad jag familjen om ursäkt i förtid. "Förlåt för att jag kommer vara stingslig nästa vecka. Om jag ber om något, bara gör det. Direkt. Annars är risken stor att jag blir förbannad."

På fredag tar äldsta studenten. Det ligger en otålig förväntan i luften.
Jag väntar på att få sätta igång med alla förberedelser. Städa, pynta, handla och laga mat. Det ska bli så roligt att få fira dotterns slit. Fester är kul och jag dividerar med mig själv om jag köpt tillräckligt med kött, pasta och vin.
Det kommer jag göra in i det sista, det hör till.

Men jag vet att jag kommer få psykbryt. Ett varje dag till kresendot på torsdag kväll. Som tur är kommer min lugna och pragmatiska bror på torsdag och möjligen kommer hans närvaro ta bort topparna på bryten. Jag kommer inte kunna med att han ser hur det går till bakom kulisserna...