torsdag 12 november 2009

Att vara tacksam







Den här dagen har varit jobbig.
Begravningar är ju det.
Men just sånna här dagar gör mig så otroligt tacksam.
Tacksam för familjen.
Min och Mannens.
Vi är många och vi håller av varandra.
Tacksam för barnen.
Den stora, vackra, förstfödda.
Den mellersta, busiga och med 6 årsglugg.
Den lilla, envisa, rödhåriga.
För Mannen.
Min bästa vän, som känner mig bäst av alla människor i världen och tycker om mig ändå.
För hemmet.
Som jag längtar till när jag inte är där.
För tryggheten som det innebär.
För livet.
Som är så skört.

4 kommentarer:

Ninne sa...

ELLER HUR!!!
Bra beskrivet *kram*

Tudorienne sa...

Håller med.

Monica sa...

Så fint skrivet!!

Madlar sa...

Så är det! Lägg gnäll åt sidan, andas o njut av vad livet är, här o nu.