lördag 23 juli 2011

Att vara så nära...

...men ändå så långt bort. Från ondskan, som kryper närmare, in på skinnet.
Ofta undrar jag varför, eller hur, jag kan sätta barn till den här världen. Som är så ond stundtals.
Men så tar vi båten ut på sjön och ser hur vacker världen faktiskt är och tänker att det kanske är mina och våra barn, som kan göra den här världen bättre.

1 kommentar:

Ninne sa...

det gör de redan!
*kärlek*