Jag fick byta om och får på mig nattlinne knuten i ryggen, blå morgonrock och långa strumpor som hasar ner. Väl ombytt väljer jag att ha mina trosor på mig och nojjar lite över om det är meningen att jag skall ta av mig dem eller ha dem på. Jag bestämmer mig för att ha dem på och om det skulle bli funderingar kring dem som får jag väl slita av dem och hiva dem i första bästa soptunna. Det är skönt att ha lite trivala funderingar, så slipper man fundera på narkos och ERCP:er.
Jag rullades in till operation vid 08.20, vid 08.35 sov jag. Det var Janne som sövde mig och det kändes ju som ett gott omen, eftersom det är Jannar som skall söva.
Jag vaknar på "min" plats på uppvaket. Jag har inte en aning om när eller hur lång tid operationen tagit. Vad jag kan konstatera efter en sväljning är att någon ERCP inte är gjord.
Klockan två vaknar jag till så pass att jag kan ringa hem. Och med en kissning, där de körde in hela sängen på toa och lite fika kommer doktorn och beskriver som hastigast förloppet. Sen får jag åka hem. Med en packe smärtstillande och nya plåster. Jag är hemma 11 timmar efter inskrivning.
Jag är lite öm, men lycklig. Sjukvården, mina vänner, är bra skit.
(ERCP behövdes inte eftersom jag inte hade stenar i stora gallgången. En ERCP innebär att man måste sova kvar minst en natt.)
3 kommentarer:
Gott att höra att allt har gått bra!
Nu får du krya på dig!!
Kram
skönt att du slapp ERCP. Min mamma avled för 2 veckor sedan efter en misslyckad ERCP då kirurgen "råkade" göra ett hål på hennes tolvfingertarm. Hon blev liggande på sjukhus i hela 3,5 månad innan hon avled. jag är så besviken på sjukvården som inte har berättat för mamma innan att det är en mycket riskfylld undersökning...det fick vi anhöriga veta när mamma vårdades på IVA.
Men gud vad fruktansvärt! Jag blir alldeles kallsvettig av det du skriver.
Kram till dig!
Skicka en kommentar