I sommarens soliga dagar

Ul.Gu och Ke.Li på havet!

 Tvåan klättrar i berg!

 En tre-mastare!

 Björnbär på Långön.

 Barnen åker ring efter båten. Mamman tittar inte på.

 Det var faktiskt skönt i vattnet. Jag badade! Det är sant.

Trean älskar att åka båt och skriker och tjoar och älskar när det guppar och far!

Kött

Vi ska ha Garden Party.

Att ha fest är kul, men mycket ska stötas och blötas.

Catering? Partytält? Sol? Regn? Lekar?

Jag har ju redan gjort 80 minipajer. Men vad mer skall våra gäster äta.

Öppet hus innebär att matgäster kan komma under hela kvällen. Hur skall mat kallhållas? Hur skall mat varmhållas? Skall ölen och vinet räcka?

Idag har vi köpt 6 kg kycklingfiléer och 6 kg fläskytterfilé. Skall det räcka? Orka räkna och beräkna. Fast det kommer vi få göra minst 10 gånger till. Mamma säger att man ska skriva upp hur mycket man köpt och åtgång när man har stora fester. Varför har jag inte gjort det tidigare?

#slitermittgråahår

27 juli 2014

 Vi valde att äta hemma. Barnen fick önska och då blev det grillad oxfilé.

 Ettan doppade jordgubbar i choklad.

 Mannen grillade ananas till efterrätt.

 Lite bubbel i brasans sken.

Mannen ställde upp på fotosession. Mycket trams och här är bilden som blev okej.

Bröllopsdag - Ull

Idag firar vi 7-årig bröllopsdag och 18 år tillsammans. 

Stockholmshelg

På lördagen firade vi en 3-åring. Mycket lyckat!

På söndagen var vi på Skansen. Det var spännande på många sätt!

Vi såg många ekorrar. Två av dem showade rejält och bråkade eller busade med varandra i träden.

Sedan sprang de ned ur träden och jag blev rädd. För jag såg för mig hur de sprang in under kjolen.

Så det blev en mamma-show också när jag sprang galande ur skogsdungen.

 Vi såg björnar.

 Vi såg godis.

 Vi såg Allsångsscenen.

 Väl inne på Skansen Akvariet blev det mamma-show igen när jag blev rädd för de löstgående djuren.

 Aporna får mig och tänka på hemorrojder, så där stannade jag inte så länge.

 Nemo

 Och Thimon.

 På måndagen åkte resten av familjen SkyView på Globen. Jag stannade nere i Gallerian och shoppade på Po.p-rean. Alla var nöjda och glada.

 Den här bilden togs bara för att ge mig en känsla av hur det var där uppe och det hade inte behövts...

Nu är vi hemma igen och har det gött på olika badplatser.

Bok-nörd

Igår köpte jag de resterande böckerna av mina svenska deckarfavoriter Sjöwall Wahlöö på Gengåvan, så nu har jag hela serien! Sånt gör mig glad.

Before and after

Huga! Svettigt!

Äntligen!

Idag går Mannen på tre veckors semester!
Äntligen!
Idag kommer sonens kompis hem från Serbien!
Äntligen!
Det är sol och badväder ute igen!
Äntligen!
Yngsta har återigen flera kompisar hemma att leka med!
Äntligen!
Tvättkorgarna är för två minuter tömda och stryktvätten bortjobbad!
Äntligen!

Det var bara det.

Oskick, för i helvete!

Vi har ett stort problem i familjen.

Förr hade vi två, men tandkrämsproblemet är nu borta, nu kvarstår nagelproblemet.

Det är egentligen så äckligt att jag har svårt att prata om det.

I helgen städade jag biorummet och hittade - återigen - naglar.

Jag samlade HELA familjen och meddelade att NU ÄR DET NOG.

Nu på morgonen får jag hjärnblödning för under soffan ligger två små naglar.

Ska det vara så djävla svårt att förstå? Allvarligt! Äckligt!

Så nu vill jag ju bryskt väcka dem och släpa upp dem ur sina sängar och låta dem minutiöst dammsuga hela vardagsrummet, men jag lugnar mig en liten stund till. 

Det är så skönt när de sover. Men dammsuga det ska de få göra.

Svettigt!

Nä, jag har inte sprungit. Om man inte räknar springet mellan kylen-diskbänk-ugnen och så från början igen.
Nu på förmiddagen har jag påbörjat vårt Garden Party-projekt med att baka 80 små ostpajer.
Galet svettigt i det här kvalmiga sommarregnsvädret.

Run-fxxxing-keeper

I onsdags var vi ute och gick en runda här hemma för att mäta upp den med hjälp av Runkeeper.
Ca 3 km var sträckan. Okej.
Jag bestämde mig i fredag för att springa rundan. Jag springer egentligen bara 2,5, men tyckte att 3 km kunde vara en trevlig utmaning. Mitt mål är att klara av 5 km.
Glad i hågen gav jag mig av. Efter 5 minuter får jag en uppdatering att jag sprungit på 3.45 minuter/km. Sjukt bra. Min vanliga kilometertid ligger på 6 minuter. Jag springer glatt vidare, får håll, tvingas gå.
Kommer hem och är död, men sjukt nöjd över min prestation.
Jag säger glatt till Mannen att jag vet inte om det är jag eller Runkeeper som har solsting...
Mannen konstaterar snabbt att det är Runkeeper. Uppenbarligen har den strulat och visar att jag sicksackat mig fram på min gata, där av den korta kilometertiden...
Detta innebar att jag var tvungen att springa sträckan idag igen. Drar iväg - faktiskt lite taggad att persa och sänka min kilometertid till 5.45. När jag kommer så långt som 5 minuter borde vara får jag ingen uppdatering. Jag fortsätter springa, får håll och tvingas gå. Kontrollerar Runkeepern och inser att den inte är igång.
Detta innebär att jag gick resten av sträckan. Var ändå död när jag kom hem.
Tyvärr innebär detta att jag måste göra sträckan imorgon igen. Målet då är att inte få håll, inte behöva gå och ta mig runt på mina vanliga 6 minuter/km.

Klippet nedan visar hur det känns när jag är tillbaka på min trappa. På min gata. I stan.

Barnens sommardagar på landet

Fotograf: A.L

Hamburg i bilder

Hamburg, Tysklands nästa största stad.

Mycket vatten, mååånga broar.

Varmt, men vindarna var ljumma.

Reperbahn var intressant. St Pauli var coolt.

Gästvänligt, lugnt men lite ruffigt, opolerat.

I söndags var det mesta stängt och vi gick, gick och gick.

Hemma!

Läget.

Går vilse i Planten un Blomen på min morgon PW. Men jag hittar en fin rosenträdgård. Jag höll yttervarv, men det hjälper ju inte mig i praktiken.  När jag gått förbi samma sovande kille två gånger så fick jag gå emot min inre kompass och då blev det rätt... Det är ju själva fasen att jag har så dålig koll. Ingen karta hade jag heller. 

 Jag blir alldeles till mig när jag ser Scandic loggan! Och promenaden blev bara 10 minuter längre än planerat. 

Nu ligger jag på hotellet och låter Midnight Passion torka innan jag drar till St. Pauli och Reperbahn. 

Det är inte klokt hur många casinon, liveshows och sexkinos det finns där och hotell som man hyr per timme. Men de har roliga affärer också, som inte bara säljer sexleksaker. Efter lunch, när Mannen arbetat färdigt är det hemresa som gäller.

Wimbledon 1988

Sommaren 1988 reste jag med min familj till Arma Di Taggia vid den Italienska Rivieran. Vi åkte i en WV buss från 1973. Vi låg och puttrade i 80 på autobahn. Det tog en vecka ner till Italien.

En vecka på lägenhetshotell och sedan några nätter i Pisa innan vi vände hemåt igen - puttrandes på autobahn i högra filen. I Österrike stannar vi för natten och bor i plåtskjul på en camping. (Tur att vi hoppade tälten den natten för det regnade som om det aldrig regnat förrut.) Anyway -  på campingens restaurang fanns en TV. Som av en händelse fick vi se ett nyhetsinslag om Wimbledon.  När vi förstod att Stefan Edberg, vår Stefan, vunnit hela sjottaballongen, då grät jag nästan och min längtan till Sverige stack i hjärtat. Vår vita folkabuss med blå ränder kunde inte puttra fort nog.

Sedan dess har jag nog inte brytt mig då mycket om Wimbledon. 

Hälsningar från Hamburg!

Strandstol på restaurang mitt i Hamburg funkar fint som solskydd när man hinkar rosévin!

Roadtrippar...

 Befinner mig på E6 söderut.  Funkar fint!

Depåstopp på Bulls sommarbar på Lilla Torg i Halmstad för mat. Sjukt god Räkmacka. Räkmacka med stort R.

Ur barnamun:

Vi lånar mina föräldrars nya lägenhet i Eskilstuna. En liten mysig etta med kokvrå.

Under kvällen tar äldsta sig ett glas vatten.

"För man kan väl dricka vattnet i kranen här va?"

På en så exotisk plats som Eskilstuna så kan man det.

Nöjd!

Ny soffa och fåtöljer med fotpallar, matta och kuddar!