Trevlig helg!

Välkommen November!

I 10 månader har de slokat. Inte alls gillat läget. Men helt plötsligt vaknar dom till liv, Novemberkaktusarna. Naturen är fantastisk, hur fan kan de veta att det är november?

Fredag

Börjar tidigt och slutar tidigt. Tvärtemot hur det brukar vara.
Inget på agendan i eftermiddag. Kanske städa toaletterna inför systersbesöket i kväll, en kopp kaffe och att läsa de sista 30 sidorna i Släke.

Tufft läge

Jag är en tv-oman. Jag älskar att titta på tv. Det har jag alltid gjort. Den enda serien jag inte följde under min uppväxt var V (för mamma och pappa tyckte att jag var för liten) och Rederiet.
Jag vet inte hur många gånger jag har förfestat till Robinson eller ställt klockan dagen efter för att kolla reprisen av Tre kronor.

Ikväll har jag det jobbigt. Först klockan 8, när jag sitter med lillisen i knät med kvällsvällingen är det INGENTING. Jag hatar bantar program, alla utom Blossoms första säsonger av Topform och ikväll är det 2 av det sämre slaget. Jag har viss förkärlek för reality serier men SOS Gute är sådär. Jag borde kanske orka med att titta på Hype på 2:an, men jag är inte så hypad.

Sedan klockan 9 kör det ihop sig rejält.
1:an visar Höök och jag älskar svenska krim-serier.
3:an har säsongstart på Nytt läge. Vi hade inte 3:an under en period, men jag har sett alla avsnitt på webb-tv. Jag är hemnet-knarkare och har en viss förkärlek till just detta program. Sedan gillar jag Tom, som är en av inredarna i det programmet.
4:an har säsongstart på Medium. Jag älskar Alison och hennes man. Till och med min man, som inte är så inne på det övernaturliga och spirituella gillar den här serien. (Det lutar starkt åt Medium...)
5:an visar Criminal Minds och är en typisk amerikans FBI serie. Den går bort eftersom 5:an kommer visa reprisen på den minst 3 gånger i väntan på en ny säsong.

Det kommer bli så att Mannen får välja: Höök eller Medium.

Oro och sånt!

Jag somnade Lillisen framför en "Branden" dokumentär på tv. Läste ett reportage i GP i söndags. Det tar så hårt det jag ser och läser. Det är 10 år sedan, men känslorna finns där som om det var igår.
Då, 23 år. Precis utflyttad från Göteborg till Kungshamn. Levede ett bekymmerslöst liv tillsammans med Mannen.
Nu mamma, med oro inför mina barns väl och ve. Oro inför livet som de står inför. Glädje inför de spännande och roliga upplevelser jag kommer få tillsammans med dem.
Man har dem bara till låns. Förhoppningsvis hela mitt liv och en bra bit till...

Mumma!

Vitt vin och lax.
Mys hos mamma och pappa.

Periodare

Just nu konkurerar datorn och sudokun med en ny deckare: Släke av Håkan Östlundh. Det är så kul att hitta någon ny författare att "beta" av. Ser fram emot en läsperiod!
Har ni några bra lästips?

PPM och annat trist

Att besöka sin personliga bankman är ju inte höjden av lycka direkt.
Speciellt inte när agendan hon visar oss när vi slår oss ner är 7 punkter lång.
Ganska snabbt inser vi i alla fall att huset skulle värdeas upp några hundra tusen med tanke på dränering och renovering. So far so good.
Sedan kommer vi till antalet konton. Jag kapitulerade och nu har vi ett sparkonto som är gemensamt. Den bästa räntan, som antagligen innebär piss och inget.
Sista punkten är pensionssparande. Det är ju precis så spännande som det låter. Eftersom min pappa sparar åt mig så har jag inte tagit tag i det där. Jag har länge sagt att om han kan tänka sig att investera i min pension, som han antagligen aldrig ens får uppleva, så borde kanske jag göra det också.
Och nu gör jag det.
Nu har jag äntligen blivit vuxen.

Dagen efter igår

Dagens höjdpunkter:
- sovmorgon i ett barnfritt hem
- lång frukost med x antal koppar kaffe
- sköna barnkramar vid återseendet
- inga löss återfinns i min familjs hår
- god sallad från pizzerian till middag

Dagens bottennapp:
- betala räkningar
(- dåliga filmer på tv) Super trött efter 4 timmars nattsömn och lite lätt bakis passar "40 year old virgin" jätte bra. Jag skrattar så att tårarna sprutar.

Grattis, Sis (och Maken och Tovan och stora E)!

Min lillasyster är inte bäst i värlen på att behålla hemlisar.
Men den här gången gjorde hon det i alla fall i några veckor!
Det spelar ingen roll när man får roliga och rörande nyheter!
Så länge de inte döper den till Frida.

Dagen för fest!

Det fixas och donas på flera håll. Jag har främst passat barn och städat toalett och bäddat rent. Man vill ju visa sig från sin bästa sida när man får nattgäster...

Tack för lånet!

Grillmästaren! Idag bar Mannen och kusinen upp grillen på altanen. Ikväll har vi ätit riktigt god fläskfilé. Det är inget snack, vi måste ha en gasolgrill.

Vill man vara fin?

Jag var på stan efter jobbet igår.
Tog en nummerlapp hos frisören i köpcentrats källare.
Hon toppade och noppade och färgade ögonbrynen.
Varje gång jag gått förbi en spegel idag har jag hoppat till: Aaahg!
Vad i helvete har hänt med mitt ansikte?
Jag ser inte riktigt klok ut.
Hoppas jag vänjer mig snart.

En nioårig flicka på jobbet tittade på mig på lunchen och sa: "Har det hänt något med ditt ansikte?" Fåfänga har hänt...

Jag - idag...

Trött, tröttare, tröttast.

Till helgen...

...är det dags för fest. Nu är det bestämt vad jag skall ha på mig, nu skall det bara inhandlas. Sånghäftet skall färdigställas. Tipspromenaden skall förberedas. Sedan borde jag pimpa håret. Och ögonbrynen. Efter det är det bara att vänta in lördagen...

Hoppsan, Kerstin!

Det kliar så konstigt i hårbotten?
Att vara hypokondriker bland männsikor med hårlöss sätter sina spår.

Lycka

Åsa tipsar om att Ugglan är tillbaka! Tack för ljuset i höstmörkret!

Sumering

Det gick inte så bra med mina fint uppsatta mål för veckan. Nu skall jag sluta med sån skit och bara leva i nuet.

"1. använda mina nya skönhetsprodukter, varje dag"
Nej, jag glömde en kväll och orkade verkligen inte gå upp bara för några porers skull.
"2. gå 3 kvällspromenader på minst 6000 steg"
Det blev en.
"3. göra matlådor, stora till Mannen + hans syskonbarn, GI vänliga till mig"
Check!
"4. lägga upp ett par byxor + sätta spindelmannenlapp på Lillemans röda, söndriga jeans"
Jag bestämde att ge byxorna en andra chans. Nu har jag insett att jag helt enkelt inte gilar modellen. De åker ut... Eller så kanske jag lägger upp dem senare.
"5. ringa alla mina syskon"
Jag har pratat med mina systrar, emn inte med min bror.
"6. beställa tågbiljett till Stockholm i december"
Check!
"7. ringa farmor"
Check!
"8. anmäla mig till lärarlyftet"
Check!
"9. ringa Maria i Örebro"
Nej. Jag skulle ju kunna maila henne ikväll.
"10. ge mig ikast med PIM 2"
Jag drar mig för att fortsätta, eftersom jag inte hittar en kul faktagrafik bild.

Lilleman en blivande konstnär?

Lilleman ritar. Gubbar med snoppar.

Perspektiv

När jag kommer hem från jobbet ägnar jag 30 minuter åt grusiga stövlar, galonställ, sätter på en tvätt, viker torr tvätt och dammsuger hallen.
Föräldrarna på mitt jobb ägnar förhoppningsvis 30 minuter åt att diskutera varför det är fel att kalla sin fröken för hora. Eller varför det är farligt att slänga bandymål och bandyklubbor bland bandyspelande 6 åringar. Eller varför det är olämpligt att springa ute barfota i +6 grader regn.

Jag är så lycklig att jag har sunt förnuft och en bra grundtro på min roll som mamma. Den dagen de ringer mig på jobbet och meddelar att min son/dotter svurit åt sin fröken och gått bersärk på skolgården, har jag misslyckats någonstans...

2 åringen (äspingen)

Äsping-sidan har tillfälligt vilat i några månader och slog omkull oss med omskakande kraft i helgen. Det var då jag insåg att hon inte primalskrikit så mycket på sistonde.
Det kanske beror på att hon pratar ganska mycket.
Hon pratar ganska mycket, hela tiden.
Mitt i långa haranger av rotvälska kommer "Neena", "Eppa", "Mooa" och "Tissijan".
Lillisen tycker ofta att "Neena" skall byta blöjor. Tyvärr, för min del är "Neena" sällan där för att göra det. Ringer det på dörren är det nog "Neena" som kommer.
De gånger "Eppa" är här och leker, fullkomligt trakasserar Lillisen henne och ropar konstant efter henne.

"Kolla! Kolla!" söker vår uppmärksamhet hela tiden.
"Gosit? Mamma, gosit?" (Snälla, mamma, kan jag få lite godis?)
"Husik" samtidigt som armen går över magen (Hon vill lyssna på musik och spelar luftgitarr)

Det senaste i raden av strapatser är att vi skall leta efter henne hela tiden. Ofta gömmer hon sig under köksbordet eller bakom köksgardinen när vi står och lagar mat eller diskar. Några gånger har hon försvunnit mer på riktigt. När jag verkligen får leta. I morse satt hon mellan sin säng och vår fåtölj i sovrummet och var knäpptyst. Hon brås på sin bror. Han kunde stå i städskrubben i vår förra lägenhet länge innan vi ens visste att han var borta.

Med svansen mellan benen

Imorgon måste jag ringa gubben på kommunen som har hand om Lärarlyftansökningarna på nätet. Mannen och jag lyckades förstöra hela min skolas sida.
Det var inte meningen!
Vi fixade och trixande lite bara och så stod det "null", helt plötsligt?!

Nu skall jag lägga mig...

...men innan det skall jag duktigt använda mina nya hudvårdsprodukter.

To do, vecka 42.

I veckan skall jag:
1. använda mina nya skönhetsprodukter, varje dag
2. gå 3 kvällspromenader på minst 6000 steg
3. göra matlådor, stora till Mannen + hans syskonbarn, GI vänliga till mig
4. lägga upp ett par byxor + sätta spindelmannenlapp på Lillemans röda, söndriga jeans
5. ringa alla mina syskon
6. beställa tågbiljett till Stockholm i december
7. ringa farmor
8. anmäla mig till lärarlyftet
9. ringa Maria i Örebro
10. ge mig ikast med PIM 2

Update:
Idag har jag gjort 7 matlådor. Check!
Sedan pratade jag med lillasyster. Check!
Idag, tisdag har jag beställt tågbiljetter. Check! + försökt att anmäla mig till lärarlyftet, men lyckats crasha hela min skolas sida. OOPHS! Not check!

Måndag och nya tag

Ny vecka och Mannen är hemma hela veckan! Inget Finland eller Stockholm eller Bryssel. Inga fina middagar på restaurang. Utan leverpastejsmacka i sällskap med 3 snuviga barn och en halv-sexig fru, med något färre igentäpta porer...
2 som kan läsa kvällssaga, hänga tvätten, diska och skjutsa till kören.
Skönt med lite normalt familjeliv. Jag gillar nämligen leverpastejsmackor och vardagsmys framför amerikanska tv-serier.

Lillisen är inte på topp, men inte heller så dålig att vi måste vara hemma. Det är lättare att vab:a när de har feber, då är det inget snack. Värre är det när de är lite sådär halvbra/halvdåliga. Vi får väl se hur det går idag, när det är kortdag.

Söndagen som kom och gick

Äspingen är tillbaka i våra liv, förutom en paus när vi åt söndagslunch hos nyfunna vänner. Då Lillisen faktiskt visade sig från sin allra trevligaste sida. Annars har det varit gap och skrik hela dagen. Det är något som irriterar och stör henne. Nya tänder? En förkylning i antågande?
Ikväll blir det alvedon till vällingen och förhoppningsvis en god natts sömn.

Jag har mått förträffligt idag trots att partyhatten åkte på igår... Vin, Gin & Tonic och Kaffe Baileys. Jag drog hem ganska tidigt, även om jag hade lite ågren att jag lämnade partybruden ensam. Hon lovade att ta en taxi hem när alla hångel gått hem, undrar när det var?

Snart är det sagoläsning för stora barnen som gäller. (Pelle i djungeln för Lilleman och läsläxan för Slarvans del.) Efter det, mozarella, tomat, rödlök, färsk basilika och flingsalt framför "Ashes to ashes" på svt1. Kanske ett glas rött?

"De oranga prickarna är igentäpta porer"

Det var Artistry som min svärmors sambos dotter var försäljare för. Jag har aldrig hört talas om detta märke förrut. Jag fick en hudanalys och Regina fixade (rengjorde, peelade, la en mask) i halva ansiktet. Sedan fick jag titta på mitt ansikte igen och de gjorde en ny analys. Jag köpte produkter som passade min hudtyp för 450 kr. Helt okej för 3 produkter. Nu återstå att se om jag: 1. kommer använda produkterna 2. kommer tycka att de är bra 3. om man kan se skilland på mina igentäpta porer när jag träffar Regina nästa gång.

En dag för mig, eller i alla fall halva dan...

Min svärmors sambos dotter ringde vid 10 tiden. Hon var på väg till min stad från kusten. Hon skulle gå nån kurs i ansiktbehandling i eftermiddag. Hon undrade om jag ville vara testperson åt henne. Jo, visst. Innebär det att jag i lugn och ro kan sitta ner i 1½ timme och prata med vuxna människor så är jag med. Regina är kul.
Ikväll skall jag hem till en arbetskamrat på middag. Umgås över en middag och ett (eller 5) glas rött. Nice!

Varför?

Lite naivt, åkte barnen och jag mot stora köpcentrat i stan och nyinvigda BR butiken. Barnen skulle få köpa LEGO för sina egna pengar. De hade 50% på allt LEGO idag. Vi var där 5 i 10. Massor av människor hade samlat sig utanför. Vi ställde oss snällt vid kravallstängslet och inväntade vår tur att få gå in i butiken. Kaos är ett milt uttryck för vad som utspelade sig inne i butiken. Vuxna människor är inte riktigt kloka, som gamar kring ett dött djur. En man i 60 årsålderna tränger sig förbi stängslet på fel sida och smiter in i butiken, mitt framför mina barn, som snällt står och väntar.

50 minuter senare, varav 40 minuter i kö för att betala, går vi ut. Barnen är nöjda. Lilleman med ett Star Wars skepp och en Indiana Jones byggsats och Slarvan med ett stall. Jag shoppade några julklappar till Lilleman. Duplot hittade jag inte och någon bensinstation, som Slarvan ville ha, fanns inte kvar. Men jag orkade inte slåss och knö mig runt bland alla männsikor. De slet byggsatser ur varandras händer. Det är synd om människorna...

TGIF

Ordningen är återställd när familjen somnar framför IDOL på fredag kväll. Hissa eller dissa på högsta nivå. Men jag gillar allihop faktiskt, vissa bättre när man inte ser dom. Som den blonda långa killen som behöver 15 kilo muskler för att få lite pondus. Eller den lille vispen som inte varit i målbrottet ännu, ge honom 5 år så ordnar det sig säkert! När Slarvan säger att Loulou faktiskt är lite tjock vet jag inte riktigt vad jag skall säga. Jag håller ju med.

Föräldramöte, igen...

...fast på dagis den här gången. Jag måste sluta gå, eftersom jag erbjuder mig att vara storrådrepresentant så fort jag sticker näsan innan för dörren. Jag blir så stressad av tystnaden som uppstår när de ställer frågan att jag tillslut måste erbjuda mig. Inte bra. I år är jag alltså representant både på skolan och på dagis. Jag hoppas att jag slipper gå på de vi har på jobbet också...
Mannens kommentar den här gången var att det är ju bra att jag är representant, så det sitter nån vettig med i år.

Uppvaktning på dagis

Lillisen fick en 2 årspresent av dagis igår. Det var en fin pop-up bok om Krokodil, som hälsar på alla bondgårdsdjuren. Jättefin, men Lillisen tyckte den var superläskig! Konstigt?

En kvinnas lott

Imorgon har jag en date på gyn! Dags att raka benen?

Hektiska dagar

Vardagspusslet är hektiskt och stressigt, minst sagt. Men det funkar!
Stora barnen är stora och fixar det mesta själva, vad gäller avkläning, påklädning, undanplockning, tandborstning osv.
Slarvan har varit på kören. Jag och de andra 2 handlade under tiden. Lillisen sover, stora barnen ligger nedbäddade i våra sängar och tittar på favoriten: Martin Timell och "Äntligen hemma". Disken är diskad. Pappa är grattad. Kläder inför imorgon ligger framme. Bloggrundan är gjord *2. Soft framför tvn väntar!

Att bli stor, eller att välja att inte bli det

Påväg hem från hämtning från skola och dagis förra veckan. Lillisen åker på cykeln. Lilleman och Slarvan går bredvid. Det är alltid lite strid om vilken sida de skall gå på. Jag brukar sällan lägga mig i, efter lite tjafs går de på varsin sida. Lilleman hoppandes och skuttandes. Ofta långt före eller långt efter. Slarvan och jag brukar småprata lite. Lillisen sitter i barnstolen på pakethållaren och dunkar i min sadel och skriker: "hitta, hitta, hitta" (sitta, sitta, sitta). Samma visa varje gång.
På vår gata är det fullt med gulnade löv på gräset bredvid trottoaren. Lilleman springer och sparkar i löven. Hans storasyster suckar djupt och tycker att han gör jobbiga ljud.
"Kan du inte sluta med det där", säger hon väldigt trött med viss spydighet i rösten...
"Nej, du", svarar jag, "att sparka i löv är ju det roligaste som finns!"
"Ja, ja, okej", suckar hon. "men då tänker jag också göra det!"

Ibland blir man stor lite för fort. Tur att stoltheten inte är svårare att svälja än så...

Regnet bara öser ner

Det är mörkt fastän det är mitt på dagen. Det skall bli skönt (och gott) att åka till föräldrahemmet och äta söndagsmiddag och fira en 84 åring. Det vankas Lyxbuffé från Köttex. Jag känner mig redan lite hungrig...

Lillisens 2 årskalas

Det fick bli Lillisens favorit: köttfärssås och spaghetti. Tårtan kom svärmor med, som vanligt.

Favorit presenten var från gammelfarmor, ett munspel!

3 oktober för 2 år sedan (känsliga för förlossningsberättelser varnas)

Jag vaknar tidigt, efter ytterliggare en natts dålig sömn i sjukhussängen. Det kliar över hela kroppen. Blodtrycket ligger stadigt på 140/100. Jag är i v. 35. Och jag har legat inlagd i 6 dagar.
De går ronden runt 10 och innan dess skall de samla in alla nya prover och CTG:n. Jag ser fram emot alla prover. Det innebär att de har stenkoll på mig och på barnet i magen, samtidigt som jag får sällskap och någon att prata med.

Doktorn kommer och säger att idag är det dags. "Idag skall du bli igångsatt. Nu skall barnet ut. Din kropp säger tydligt att det får vara nog."

Min äggvita är uppe i 16 och det är inte bra. På ett dygn har jag lyckats klämma ut 2½ dl urin. För att inte överdriva alltför mycket så påminde det lite om ett glas Guiness. Jag skall sättas igång med en slags ballong med koksaltslösning. Jag bryr mig inte om vilket. Bara det händer något.

Det är en rysk kvinnlig doktor som sätter katetern. Hon är expert. Hon gör ett bra jobb. Klockan är 10.50.

Jag ligger på förlossningen i ett vanligt rum. Mannen kommer vid lunch. Jag sover, läser skvaller tidningar, löser korsord, äter lite, går upp och kissar. Mannen sitter och jobbar vid sin laptop. Vi spelar kort. Barnen tas omhand av svärmor (& Bus-Lennart)och jag har lite lätta sammandragningar under hela dagen. Ballongen med koksalt skall tas ut runt 21.30. Kvinnan som går av sitt kvällspass får hjälp av nattens överläkare. Samtidigt som de tar ut katetern så tar de fosterhinnorna. Jag är öppen 4 cm. Kort därefter kräks jag.

Natten går på och de kör mig till ett förlossningsrum.

Jag mår inte så bra. Blodtrycket gör mig vimmelkantig. Öppningsfasen går fort och det gör ont. Jag är rädd att jag skall svimma och att de skall akutsnitta mig. De inser att jag behöver bedövning. Jag erbjuds spinal. Andreas, en stor skäggig man, kommer in och lägger bedövningen. Jag är har inte koll på läget men känner ingenting längre. Jag säger några riktigt töntiga kommentarer till Andreas. Klockan är 22.20. Jag är öppen 6 cm.

Barnet hjärtljud går ner och de diskuterar sinsemellan hur de skall göra.

22.30 går strömmen. Reservaggregatet går inte igång. Det enda som ger ljus är NÖDUT skyltarna. Det blir stresspåslag 100 inne i rummet. Det uppfattar även jag. De är fullt av folk i rummet. 3 ficklampor riktas mot mitt skrev och med en lite sak mot min ljumske kan en av undersköterskorna höra barnets hjärtljud. Efter 10 minuter går reservaggregatet igång, det innebär att A-kraften funkar. Jag är inte riktigt vid mina sinnensfulla bruk. Mannen och jag är de som håller lugnet i rummet. Vi litar kanske helt blint på sjukvården. Under den mest kaotiska fasen tar jag tag i barnmorskans arm och säger: "Jag är inte orolig. Så här har kvinnor fött barn i alla tider." Jag är fullt öppen.

22.46 har jag första krystvärken.

Under de kommande minutrarna kommer och går strömmen. Reservaggregatet håller sig och läkaren bestämmer att sugklocka skall sättas in. De tror inte att jag orkar att krysta ut barnet själv.

22.52 är barnet ute. Överläkaren tar snabbt ut henne till den väntande barnläkaren. Mannen följer med ut. De kommer snart tillbaka till mig med mitt barn. En liten flicka som andas fint själv.

Som de andra 2 gångerna är jag helt euforisk, går på adrenalin och endorfiner. Jag lixom skakar och det killar över hela kropen. Jag är så lättad över att det är klart.

Hon är 46 cm och väger 2915 g.

Vi ligger kvar på sjukhuset en vecka. Barnet solas mot gulsot och mitt blodtryck övervakas.

När vi blir utskrivna har det blivit höst.

Lollopard

Jag hittade det här till lille Folke på Rydéns och blev genast förälskad. Sökte på nätet och hittar lollopard webshop! Lite dyrt, men de rear väl sina kolletioner någongång de också.

Ny favorit! Något för Dig, sis?

Känslor och gråt

Slarvan sover bredvid mig när Mannen är bortrest. Imorse låg hon på min arm och vi pratade lite. Jag förstod att något inte var 100 redan igår kväll, men nu imorse fanns det tid.
Tårar och känslor väller fram.
Varför måste jag stänga på fritids varje fredag? Varför måste hon vara på sitt fritids varje dag? Varför kan inte Mannen vara hemma? Hon var trött på att bara måla och måla.
Varför vill du inte vara på fritids? Inga av mina kompisar är där.
Vad gör x, x och x? Dom är inte på fritids på hela veckan.
Men x och x, då? Dom är inget roliga. X har med sig leksaker till skolan varje dag och jag vill inte leka med hennes grejer.
Men fråga om du får gå ner till lilla fritids och leka med grannflickan? Det får man inte.
Men hör om ni kan gå ut och leka tillsammans? Dom får inte gå ut om dom har innedag.
osv
Jag vägrar att tro att Slarvans fritids funkar mer annorlunda än mitt. Vi har öppna dörrar och försöker tillgodose alla barns olika behov. Man får alltid gå ut om man vill (kläder efter väder). Vi försöker alltid höra med andra avdelningar om vi tror att barn skulle kunnan hitta en kompis där. Det här kanske jag måste ta upp med fritidspersonalen. Sedan vet jag ju att det finns klasskamrater till Slarvan på fritids. Det är bara det att hon gillar inte dom och vill inte leka med dom.
Som sten på börda måste jag jobba över en timme i eftermiddag. Barnen skall hämtas 17.30. Jag hatar att ha dom så länge. Jag hatar att komma hem och genast måste sätta igång med hela karusellen: kvällsmat, läggning, läxläsning, bompa och diskning.
Hur skall jag lösa det här och landa på fötterna, utan att behöva skicka en gråtandes dotter till skolan? Jo, hon får ringa en klasskamrat som inte är på fritids den här veckan och fråga om det går att leka. Om hon får hänga med henne hem. Och det gick! Så skönt för Slarvan. Så skönt för mig att slippa det dåliga samvetet. Nu har jag bara dåligt samvete för de andra 2.

Tack Mamma!

Mamma hämtade och barnvaktade igår kväll. Mannen är återigen bortrest. Väntas komma hem idag. Mamma tycker att jag kämpar. Jag gillar mamma! Mamma tycker att jag behöver uppmuntras. Tack, tack, tack!