Slarvans förlossning var lång. Jag fick högt blodtryck och mådde inte så bra. Jag hade snälla barnmorskor, en helt ny (jag var hennes första egna) och en mer erfaren, de viskade med varandra i rummets ena hörn. Det innebar att Mannen och jag viskade också. Man kan visst föda barn viskandes. Jag fick värkstimulerande dropp och alla möjliga bedövningar. När hon kom ut var jag euforisk och syddes utan bedövning. Jag var hög på endorfiner eller nått.
Lilleman kom för tidigt, inte alls som jag hade tänkt, på sin systers 3 årsdag. Hans förlossning var kort och jag hann inte få bedövning. När de tog hinnorna lade sig huvudet som en kork. När huvudet kom ut, forsade fostervatten och hans kropp ut i en väldig fart. Barnmorskan greppade ena benet. Efteråt, när han ligger på magen, säger jag som ett mantra: "Vad fort det gick!" om och om igen.
Med Lillisen blev jag igångsatt. Det var helt okej. Jag mådde jag ganska dåligt och hade varit inlagd en vecka. Det var skönt att få ett slut på klådan och få en baby istället. Jag fick världens bästa bedövning av en stor karl som hette Andreas. Han var skäggig. Jag var ganska borta med tanke på mitt blodtryck och var livrädd att jag skulle svimma (och akutsnittas), vilket är min värsta mardröm.
När strömmen går ligger jag och har det ganska gott. Jag kan se att pulsen på personalen går upp i hundra! Jag förlöstes med 3 ficklampor mot skrevet. Andreas håller en. Jag tar tag i barnmorskans arm, för att lugna henne och säger: "Så här har kvinnor fött barn i alla tider." Jag glömmer aldrig vad gott dom skrattade åt det efteråt.
3 gånger, helt olika varandra. Samma känsla, fast ändå inte. Lättnaden är samma: "Det är över! Det gick bra!"
5 kommentarer:
Det är ju coolt att lugna barnmorskan, helt klart.
Man ser inte vem det är på bilden, för de ser likadana ut alla tre. Men jag gissar att det är ettan.
Fina berättelser! Jag och sambon såg också barnmorskorna och grät en skvätt, det är så stort och man glömmer att man själv varit med.
Jag hade, enligt både personalen och mig själv, en mönsterförlossning med lustgas och bubbelbad som enda hjälp. Helt fantastiskt! Det jobbiga kom istället efteråt med aminingsproblem och förlossningsdepression.
3:an. Hade ingen digitalkamera till de 2 första! Men de ser ju likadana ut. Det skulle kunna ha varit vem som helst!
Jag var en sån som kräktes och då funkar det inte toppen med lustgas efter det.
Barnmorskan på KSS sa att det hörde till ovanligheterna att de hade strömavbrott och att inte reservaggregatet går igång.
När vi bodde på kusten var NÄL närmaste BB och det var 9 mil och 1½ timme i bil dit. Den resan gjorde man inte i onödan. Det är ganska vanligt att det föds barn påväg in i både bilar, ambulanser och även i mitt på rondeller.
Jag hade också en svacka efter min första förlossning. Grinade för allt, för bra och dålig. När jag fick nr 2 väntade jag på att det skulle komma, men det kom aldrig. Det var först då jag fattade att jag inte mått så bra efter Slarvan.
Skicka en kommentar