Den här julen...

 ...sitter dottern i covistestsvarskarantän. Det innebär att vi inte gör så mycket. Förutom att spela spel och äta.
Vi har tittat på oändligt antal filmer. En hel del julfilmer där Jakten på julen (Netflix) stod ut som en av de bättre. Idag tittade vi på Don´t look up. Samhällssatir.
Sedan har jag tittat på två franska filmer, Bortskämda ungar och Friendzone. TV-serierna har fått ta en liten paus.

Jag har inte kommit mig iväg till gymmet, men vi har tagit långa promenader. Solsken och krispigt kallt. Men imorgon är det måndag. Då ska jag ta tag i den träningen igen. Skönt att det alltid finns ett imorgon.

Min höst

Utöver att jag bytt jobb och att restriktionerna kring pandemin släppt, vilket innebär en hel del handboll, så har jag ägnat hösten åt att ta hand om min hälsa.

Hösten startade med skyhögt blodtryck som behövde tas omhand. Så sagt och gjort, jag anmälde mig till en viktminskningsgrupp på ett gym.

Coachträffar, PT-träningspass, promenader, stegräknare och ny mat-hållning. 

16 augusti började jag och nu är det dags att avsluta PT-tiden och stå på egna ben. Det har varit svettigt, jobbigt och roligt. Det tog ett tag att lär sig att gilla vlcd-shake-mat. Men plötsligt väljer jag deras gröt före havregrynsgröt. 

Min hälsoresa i bilder i urval.

Vlcd mat och 6 kapslar Omega 3

Promenader

Lyckan när man får tugga mat igen

 
Svamppromenader

Lunch

Matlådor

Gymmet

Resultat

Vildhallon❤

Det här är galet

Jag har fött tre barn, haft gallstensanfall, gjort titthålsoperation, haft magkramper, mensvärk, punkterad varböld, haft mansförkylningar, hostat sönder ett revben, skrapat sönder ett knä på en grusväg 1983. Men nu, nu har jag två köttiga, variga skavsår på båda hälarna, och det, det är bland det värsta på länge.

Så här sitter jag med två relativa i-landsproblem och funderar på hur jag i alla mina dagar ska kunna jobba. Har ni hört någon som sjukskrivit sig för skavsår?

P.S nej, inga bilder.

Vet ni?!

Idag är det torsdag och träningsledigt.
Imorgon är det goe, goe fredagen - hela dagen!
Helgen är så välkommen trots att jag kommer tillbringa halva lördagen en i skrikig idrottshall.

Söndag är det veckans enda sovmorgon. Längtar.
#fyfanvadmörktochmuletdetäridag

Veckoplanen

Måndag: Träning på gymmet, handla inför tisdagens möte, skjutsning Ettan Check
Tisdag: Möte med valberedningen Check
Onsdag: Träning på gymmet Check
Torsdag: PW, skjutsning Ettan Check
Fredag: Kiosktjänst för A-laget, skjutsa Trean till träning Check
Lördag: Ta hand om hemmet, laga matlådor, handla, återvinning Check
Söndag: Träning på gymmet, fixa i trädgården, fira far, PW, kolla på film Check

40 grader kulörtvätt*1000

Höstens tvättupplägg/vecka:

Mannen tränar 3-4 ggr

Jag tränar 4 ggr 

Ettan tränar 3 ggr+ 2 gympapass

Tvåan tränar 4 ggr+ 2 gympapass

Trean tränar 2ggr+ 1 gympapass

Hejåhå. Och jag som sa att jag inte ville golvvärme i tvättstugan. Fail.

Before and after

Huga! Svettigt!

Run-fxxxing-keeper

I onsdags var vi ute och gick en runda här hemma för att mäta upp den med hjälp av Runkeeper.
Ca 3 km var sträckan. Okej.
Jag bestämde mig i fredag för att springa rundan. Jag springer egentligen bara 2,5, men tyckte att 3 km kunde vara en trevlig utmaning. Mitt mål är att klara av 5 km.
Glad i hågen gav jag mig av. Efter 5 minuter får jag en uppdatering att jag sprungit på 3.45 minuter/km. Sjukt bra. Min vanliga kilometertid ligger på 6 minuter. Jag springer glatt vidare, får håll, tvingas gå.
Kommer hem och är död, men sjukt nöjd över min prestation.
Jag säger glatt till Mannen att jag vet inte om det är jag eller Runkeeper som har solsting...
Mannen konstaterar snabbt att det är Runkeeper. Uppenbarligen har den strulat och visar att jag sicksackat mig fram på min gata, där av den korta kilometertiden...
Detta innebar att jag var tvungen att springa sträckan idag igen. Drar iväg - faktiskt lite taggad att persa och sänka min kilometertid till 5.45. När jag kommer så långt som 5 minuter borde vara får jag ingen uppdatering. Jag fortsätter springa, får håll och tvingas gå. Kontrollerar Runkeepern och inser att den inte är igång.
Detta innebär att jag gick resten av sträckan. Var ändå död när jag kom hem.
Tyvärr innebär detta att jag måste göra sträckan imorgon igen. Målet då är att inte få håll, inte behöva gå och ta mig runt på mina vanliga 6 minuter/km.

Klippet nedan visar hur det känns när jag är tillbaka på min trappa. På min gata. I stan.

Vad är det som händer?

Träningsveckan är ganska välplanerad, så att vi ska hinna med våra pass, barnen, Mannen och jag.

Både Mannen och jag har varsin PT från mitt jobb och vi har scheman som 19-åringarna har lagt upp.

Idag skulle jag inte träna. Jag har gjort 2 pass (måndag, tisdag) och ska zumba fredag och köra styrka på söndag.

Men så känner jag mig rastlös. Känner att jag behöver röra på mig.

Det är sjukt. Det trodde jag inte skulle hända. 

3 månader av träning tog det.

Känslan är högst välkommen!

Att hålla i och inte tappa stinget

14 pass på gymmet och två pass i simhallen är summan av träningen i januari.

Så nöjd.

Vi siktar vidare på februari. 

Ingen tid för sjukdom här inte.

Löpbands bekymmer

Är det vanligt att bli yr av att gå på löpband. Jag måste stå still en stund innan jag kan gå av eftersom det är hela havet stormar. Det spelar ingen roll och jag sprungit länge eller bara "gått ner" efter ett pass. Är det balanssinnet som fuckar ur? Kommer det bli bättre?

Värk

Trean, 7 år, spelade 4 handbollsmatcher igår. Idag har hon ont i magen. Speciellt när hon hostar, skrattar och ska sätta sig upp.
Träningsvärk. Sin första.
Gumman.

Det som är världsligt, men som ändå känns

Mannen fyller 39 år och springer Göteborgsvarvet för tredje gången idag.
Uppladdningen under våren har varit okej, även om tre dagars mässa i Köln inte var vad en långdistans-springare vill ha i benen inför 2,1 mil.

Förra året tog det en vecka innan Mannens humör hade återhämtat sig och ytterliggare tre innan höften kändes okej. Målet att komma under 2 timmar hoppas alla i familjen (innerligt) uppnås idag.

I kylen väntar goda öl till kvällen och en härlig grillbuffé skall dukas upp.
Och vi hoppas att han får anledning att använda vår egendesignade varvet-tröja.

Hej och hå

Imorse stod valet mellan cykel eller buss till jobbet. Eftersom det var uppehåll valde jag cykeln. Jag gillar den korta stunden av tid på morgon för att låta tankarna löpa fritt.

Det här med trädgård

Jo, det är ju ganska kul...

Avslutning

Idag har Slarvan avslutning med simträningen.
Alla, inklusive Slarvan, tycker att det skall bli så skönt att slippa gå upp innan 8 på lördagmorgon.
Och eftersom jag var på trevligheter igår så skickades Mannen med för att bevittna täningen, dricka kaffe och läsa tidningen.

Jag skall slänga nerkissade sofföverdrag i maskinen.
Vad gör ni kolockan 08.30 en lördag morgon?

40 års kris?

Mannen sprang i morse innan frukost.
Sånt imponerar!
Eller kanske jag skall bli orolig?
En 20 årig, ärtig älskarinna?
Eller en hjärtattack i antågande?
Han skall springa varvet den 16:e maj och har precis börjat träna.
För att hinna med sitt fullspäckade liv tvingas han ut i svinottan klockan 7 på morgonen.
Är det verkligen nyttigt, undrar jag och snozzar en gång till...

Mars, mars, måne

Veckorna springer iväg.
Första mars i helgen.
Jag hinner inte med.
Varken med studier, jobb eller renovering.
Träningsfrekvensen är i botten.
Tur att jag cyklar till jobbet, annars hade det varit katastrof.

Lördagen skall ägnas åt förstudie-arbetet på Projektledarkursen. Jag sitter ensam på lördag kväll och kan sådeles ägna hela lördag kväll åt laptopen. Man skriver så bra efter 2 glas rött.

Idag skall jag ta tag i synsättet att vår intelligens har rötter från sociala interaktioner!
Ärta av kaka.

Fånig?

Bilden kommer från http://web.telia.com/~u00401138/simning/simmarken.htm

Imorgon skall vi till badhuset, barnen och jag. Stora barnen skall få ta märken, har jag lovat. De har slitit med simskolan 10 veckor och för Slarvans del, som klarade Guldfisken sista lektionen, men som inte fick något intyg, är det lite av en revansch. Jag tycker inte att det är jätte viktigt med märken, med det är ju ett slags bevis på det jobbet de lagt ner.
Slarvan siktar på Guldfisken och Hajen Brons. Lilleman vill ta: "Grodan, den i silver", sedan finns det en som heter Pingvinen Silver. Jag vet ju faktiskt inte om han kan simma, eftersom föräldrar inte är med under lektionen.
Sedan slår det mig hur illa jag tycker om föräldrar som står och manar på sina barn vid bassängkanten. Är jag också en sån?