Filmer under sjukfrånvaro:

 

Move!

Ligger i soffan och kurerar en förkylning. Borde gjort det förra veckan men tog mig inte tiden och då kommer det surt tillbaka.

Saker jag funderar på:

...om jag skulle tagit tandvårdsförsäkringen nu när två av fyra visdomständer gör framryckningar och ömmar.
...om förkylnigen ska bryta ut.
...om maginfluensan på jobbet skall drabba mig ytterligare en gång.
...om vem det är som går och snokar runt huset och lämnar spår i snön på baksidan på natten.
...om musen i källaren ska komma tillbaka.
...om det ska fortsätta att vara så helvetes kallt.
...om 2 kg kycklingfilé räcker till kvällens middag.

Jag har fullt upp.

Host, host, host

Ja, det var väl allt.

Lite trött i mörkret

Vanliga förkylningssymptom. Sånna man går flera gånger om året. Jag går i barndom när de kommer. Tycker oerhört synd om mig själv.

Så. Vi hörs.

När hjälplösheten härjar...

...mitt i natten, då är man nästan villig att göra vad som helst.
Stackars stackars barn som i panik väcker oss vid 04 i natt för att det känns som om han inte kan andas av all hosta och slem.
Vad har vi hemma? Ingenting.
Varm saft och ömma klappar var allt jag kunde åstadkomma.
Och mitt hjärta går sönder när han torkar sina febriga tårar med ett "Föråt mamma, att jag väckte dig mitt i natten, när du sover."
Han har inte fattat vad som ingår i mamma-uppdraget. Och att jag skulle göra samma sak alla dagar till tidens ende.

Feber

Våra sportlovsplaner är lagda på is.
Tvåan har feber sedan igår eftermiddag.
Idag har jag ägnat 3 timmar till att fixa fotobok till Trean och att framkalla bilder på Fujis hemsida. Ett drygt arbete.

Ömkligheten...

...överskrider alla gränser när jag faktiskt på allvar tror att jag hostat sönder något inuti.

Baksmälla?

Fullt knö innan julhelgen.

Julhelg i fjällen.

Fullt knö hela dagarna, trots att vi tog det lungt och hade en jättemysig julhelg.

Hemma igen och i två dagar har jag bara fixat här hemma. Packat upp, tvättat, vattnat blommor, låtit barnens kompisar sova över. Läst mina älskade böcker.

Igår var vi på middag ho mamma och pappa. Idag skall jag träffa en barndomsvän på leklandet och på kvällen äta med S ute på stan.

Men jag är så trött.

Jag skyller på hostan som förstör nätterna.

Om 1½ vecka börjar ett nytt jobb. Som kräver energi och engagemang.

Just nu känns det som om jag skulle kunna sova i 4 dagar.

Pillertrillare

Alvedon
Sinova
Bisolvon

Dan före dan före dopparedan

Grythyttans Skogsglögg.
Tända ljus.
Trötta, glada barn.
Trött, hostande mamma.
Men vid liv.
Julfirandes.

Jajjamän.

The, Wicks Blå och hostan

Fördelen med att hosta sönder natten och sova på soffan är att man utan ansträngning kan mysa med barnen framför julkalendern.

Chilla, chilling, chulling

Vad jag med säkerthet kan meddela är att det inte råder julstress här direkt.

I år har vi klickat hem presenterna. Förutom de jag köpte i november, då det inte ens fanns jullådor till de mjuka klapparna i handeln...

Vi har handlat minimal med julmat. Tack vare att Mannen får sin jullåda med julmat från sitt jobb.

Vi har köpt det julgodis vi vill ha. Förutom det hemgjorda min syster levererade i helgen som gick. (Tack, raring!)

Vi firar jul själva, bara med min lilla fem personersfamilj. 

Vi åker bort, vilket innebär att vi skiter i städningen.

Jag har insett att ingen vill ha mig som jul-Hitler mer. Inte ens jag själv. Så jag lägger ner och inser att allt blir så mycket trevligare såhär.

Nu ligger jag hemma med världens förkylning. Men det gör ingenting. Det blir jul ändå.

Inget att tillföra världen som inte har med min hosta och allmänna förkylningstillstånd att göra, så jag skiter i det här idag.

Det går väl över

Jag har tappat rösten. Det är förödande för en tjôt-brôt som mig.
Eller som jag?

Vardagslyx

När jag kom hem idag tog jag slut. Stenslut.
En veckas nätter fyllda av hostande har tagit ut sitt rätt.
Jag la mig i soffan och sov. Bara sådär. Det vet jag inte när jag gjorde sist.
Jag har inte gjort det sedan Yrkeslärarutbildningen startade hösten 2009. Det vet jag säkert.
Mannen skjutsade till fiol, handlade, lagade mat.
Jag borde ha honom hemma oftare!

Ur balans:

När jag vaknar så är hela världen vit igen. Inte bra. Inte bra alls. För det innebär skottning för en liten husägare. Skottning är det sista en nyssfebrig, gift (men stunddtals ensamstående), 3 barnsmamma orkar med. Nu är det liksom dags att Mannen kommer hem från Polen. 4 dagar i en febrig hostig sörja. Och så snö på det. Jag är helt ur balans när jag flippar ur över snö. För att göra det hela ännu värre så blöder Slaravn näsblod, inatt och nu igen. Rejält. Näsblodet var det som fick hennes bägare att rinna över, så nu är vi två hysteriska kvinnor här hemma. Stackars, stackars Lilleman. Han har redan fått en rejäl åthutning för att han lånat snöskoveln och lämnat kvar den på baksidan. För att komma åt den är det pulsning i snö som gäller. Och det fick bägare nummer två att rinna över. Var skall det här sluta? Borde jag gå och lägga mig igen? Nä, just det. Sängen är nedblodad av Slaravns näsblod. Bästa att svälja alvedon och den där äckliga hostmedicinen och köra. Vi ses på andra sidan ett psykbryt.

Om en timme...

...skall Slarvan och jag på utvecklingssamtal.
Kanske dags att ta sig ur morgonrocken och tuta i oss varsin alvedon.
Detta halvtimmeslånga utvecklingssamtal kommer lätt bli ett hederligt kvartsamtal.

Vi tar bilen de 150 metrarna till skolan, för på vägen hem skall vi ta omvägen på 200 meter till affären för att tjacka upp oss på:
1. Hostmedicin
2. Alvedon
3. Proviva mango
4. Kanelbullar som man värmer i ugnen

Det var nog allt för idag.

Feberyra

Eftersom vi har feber här hemma, så tänkte jag ta den enkla vägen och köpa hem mat.
Men det blev jobbigt det också. Pizza? Kina-mat? McDonalds?

Varför skall det vara så jobbigt med allt hela tiden?

Update: Det blev pizza, bara för att pojkarna på hörnet är så söta och rara. Och för att det bara är 50 meter dit.

Frukost