Oktober 2024

Lekfilt till nya babyn

Firande av 18 åring

Sonens nya lägga

Godaste Proseccon

Föräldra-liv

Fredagsmys

Inför advent

 

September 2024

Ett barn byter bo

En mor vinner ett pris

Ön

Älskling

Mys på ön

Jobb på ön

 

Maj 2024

Hjälpmedel 

Mat

Ceremoni 

I det gröna

Blomma

Naturen ändå

Raps

Vitsippor 

 

Att vara mamma till en pojke

Sonen, som tar studenten om fem dagar, ska ta studentfoton med några klasskompisar.
Plötsligt är det snabba ryck. Foton ska tas NU. Han kastar sig hem från jobbet. Hoppar ur jobbkläderna och springer in i kostym och skjorta. Det tar max 1 minut. Sedan är han klar. Inte ens en blick i spegeln.

Tänk om det hade varit en av tjejerna. Det hade aldrig funkat. Aldrig.

Handboll, handboll, handboll

Säsongen lider mot sitt slut, men än är veckorna och helgerna fyllda med handboll.

I helgen är det U-SM i Göteborg och kval till div. 1.
Nästa helg är det Irsta Blixten och U-SM igen och fortsatta kval.
Dottern söker sommarjobb som passar med Partille cup i sommar.
Sonen planerar sin framtid efter att ha bestämt sig för att ge handbollen några år innan det är dags för studier eller annat.

Vi hänger glatt på. Äntligen får vi ut och röra på oss igen. Bo på hotell och äta middag på restaurang.
Det är dyrt, men det är roligt!

Det här med helg...

...är en underbart påhitt.

Den här helgen har jag inte gjort någonting.

Eller jo, jag har tittat på 5 filmer, lite av och till skall medges. Legat i soffan och slumrat.

Tvättat några maskiner, lagat mat.

Sedan har jag jobbat. 

Det är dags för utvecklingssamtal och omdömen i 9 kurser ska skrivas.

Sakta men säkert har jag tagit mig igenom dem alla. 

Nu väntar ett bubbelbad och ett glas rött.

Så djäkla värt vecko-slitet för det här.

Annat var det förr, när man var glad när arbetsveckan kom och man fick chans att vila upp sig.

Allt har sin tid.

Det här med vita låga strumpor

Förra veckan satte jag mig och försökte reda i högen med omaka vita, låga strumpor.
Ny vecka, ny hög.
Det är galet hur många låga vita strumpor det här hushållet innehåller. Och hur många av dem som är omaka.
Jag har vissa kännetecken för att hålla isär strumpor och ägare. Men ibland orkar jag inte så då blir de 1. liggande 2. ihopparad med what ever.
Vi har 5-6 varianter och storlekar från New body.
3-4 varianter och storlekar från Po.p.
7-1000 varianter och storlekar av sportsockar, men ingen i familjen har storlek 43-46.
Samt nobrands från Kappahl, Lager157, Gekås. På bilden sorterade i olika högar, där alla är singlar... orka.

Lite kvällsjobb

39 paket Newbody som ska bockas av och packas. Lite mys att fördriva tiden med en måndagskväll.

Nymodigheter

Två handdukar på toaletten uppe istället för tre. Kanske tramsigt men jag blir lite hjärtnupen.

Ledigheten tuffar på...

...hur oplanerad den nu än är.

Vi var i Göteborg och följde barnens handbollsframgångar.

Jag åkte i förväg och myste på caféer mellan matcherna, eftersom det var halv storm och regn.

På torsdag kväll var vi och åt kalvschnitzel och drack öl på Schnitzelplatz i Lagerhuset.

Mannen tog med mig till mysiga BouleBar  på Rosenlundsgatan.
Där hade de min nya favoritöl på fat! 

1664 Blanc

Fredagen bjöd på solsken, folkfest och slutspel!

Hem-ester under veckorna som Mannen jobbar. Jag läser sjukt mycket böcker. Härligt.

Igår var vi på Gekås i Ullared.
Det är en upplevelse på många sätt. 

Men jag tror tjejerna var nöjda.

Jag köpte underkläder till min yngsta för flera hundra, strumpor, trosor och linnen.

Ofta är mobilkameran full av bilder på kläder som hon ska godkänna.

De här strumporna fick tummen upp.

Kvittot:

Här ligger jag och pustar

Studentkalas igår. Det blev en härlig dag för dottern och det var allt vi ville.
Huset sover men jag har varit vaken ett par timmar, duschat och tagit hand om den sista disken. Men av hänsyn till de som sover kan jag inte gör mer än att ligga här och pilla mig i naveln. Men det funkar ganska bra en dag som den här.

Otålig väntan

Igår när vi satt och åt middag alla fem bad jag familjen om ursäkt i förtid. "Förlåt för att jag kommer vara stingslig nästa vecka. Om jag ber om något, bara gör det. Direkt. Annars är risken stor att jag blir förbannad."

På fredag tar äldsta studenten. Det ligger en otålig förväntan i luften.
Jag väntar på att få sätta igång med alla förberedelser. Städa, pynta, handla och laga mat. Det ska bli så roligt att få fira dotterns slit. Fester är kul och jag dividerar med mig själv om jag köpt tillräckligt med kött, pasta och vin.
Det kommer jag göra in i det sista, det hör till.

Men jag vet att jag kommer få psykbryt. Ett varje dag till kresendot på torsdag kväll. Som tur är kommer min lugna och pragmatiska bror på torsdag och möjligen kommer hans närvaro ta bort topparna på bryten. Jag kommer inte kunna med att han ser hur det går till bakom kulisserna...

Scener ur ett mamma-liv 2.0:

Vi är på väg i säng. Klockan är tio och vi är trötta. Så plötsligt hör vi hur det går i garagedörren och att det är en moppe-träff utanför huset. Sedan dräller det in ungdomar.De stänger in sig i biorummet i källaren och spridda öhhöhh och fnitter letar sig uppåt i huset. Men så kommer sonen upp. Problem med chromescasten. IT-teknikern får rycka ut. Efter många om och men så inser vi att det inte går att rädda tekniken - den får bytas ut mot den på övervåningen. Mitt i debaclet med IT-supporten kommer yngsta dottern och meddelar att hon tappat en plopp till sina nya hål i öronen ner i silen i handfatet. Ett litet tumult uppstår då jag med ganska mycket anklagan i rösten ifrågasätter varför hon i hela friden tagit ur örhänget som ska sitta i i minst 6 veckor. Det uppstår ett känslomässigt utbyte av tankar och idéer om hur det kan vara möjligt. Sedan infinner sig läget - skadereglering - och IT-supporten aka piercingmannen aka rörmokaren får rycka ut. Så vid halv elva plockas avloppet nere i handfatet isär. Det är äckligt, på riktigt, men efter 20 minuters letande hittar vi ploppen till örhänget. Vid elva har vi lyckats trycka igenom örhänget genom det nytagna hålet och ploppen trycks på plats. (Blir det inte infekterat så blir inget det ever again.) Det tar ca 20 minuter att få rent och ihop avloppet igen och vi kan komma i säng vid halv tolv. Det var den onsdagskvällen det.

Orka

Efter en veckas sjukskrivning har jag lyckats hålla tvättkorgen på en låg nivå, trots nätter på Kava och småfix operationer. Men det gäller att aldrig slå sig för bröstet.
Äldsta dottern har inte tömt sitt golv på ett tag. Det förklarar en del.

Det kommer plötsligt en dag...

...då du slutar att gå runt och säga god natt till alla barn, då de istället kommer och säger god natt till dig, eftersom du går och lägger dig först av alla.

Bildflödet v.9

Ibland kan jag känna att våra två yngsta barn tar allt vårt fokus. Det är mycket skjutsningar till och från träning och matcher. Vi lägger mycket tid, pengar och energi på dem och deras fritidsintressen. Och vår äldsta hänger med om hon vill, men sköter sig mestadels själv. Hon fyller 19 år så hon behöver givetvis inte lika stora omsorger, men ändå. Jag kan ibland känna att hon inte får lika mycket för att hon är så självgående och gjort andra val av bl.a. fritidsaktiviteter.

Men så skolkar jag mitt bildflöde från förra veckan...

 Först en topp att ha ifall det är lite kyligt på studentbalen. Något mamma ska köpa?

Sedan öppettiderna för skräddaren som ska lägga upp balklänningen.

Sist en bild på de glutenfria pannkakorna med havregryn i för att skicka på barnet lite fibrer.

Alla bilder är till äldsta dottern.

Inte en ändå handbollsbild, trots att det var både seriematch och A-lagsmatch.

Jag kanske inte behöver oroa mig då. Det kanske jämnar ut sig.

En tolvårings reflektioner

Det bubblar ur henne hela tiden. Hon är glad och sprudlande. Nära till skratt och med glimten i ögat. Tramsar, flamsar och fnittrar.
Det är (oftsat) en fröjd att vara tillsammans med henne.
Och så ibland kommer det tankar, "Du mamma, jag har tänkt på en sak..." och så delar hon med sig av sin syn på världen. Och vilken syn sen. Och vilka härliga reflektioner och analyser. Tankar jag blir glad att få ta del av. Tankar som inte är så tillrättalagda. Tankar från ett barn som försöker förstå världen.

Jag är lite rädd att det ska ta slut. Precis som den lilla handen som sökte min hand när vi var ute och gick, försvann. Så vill jag bevara det här.

Tålamod är en dygd

Skärmbyte på dotterns IPhone.

Pilligt. Pilligt. Pilligt.

Och tålamodsprövande.

Men det gick bra.

Att vara förälder

 

Insikter

Det känns så konstigt att gå och lägga sig och vakna upp helt ensam i huset. Jag är inte bra på det. Sedan jag blev mamma 2000 så har det hänt en handfull gånger, att alla barn och man är iväg, utan mig.
Jag hade önskat att jag njöt lite mer. Av tystnaden och valfriheten. Men - nej. Nu vill jag att de ska komma hem, så jag kan sucka över skor i hallen, snika till mig korta tonårskramar, skrika över blöta handdukar och få brunchen serverad.

Jag anser mig inte leva genom barnen, familjen men jag får nog allvarligt ta mig en funderare på det där. För det är nog det jag gör.