Idag skall det ske

För 3 ½ år sedan var jag gravid med mitt tredje barn.
På sommaren skaffade vi barnvakt och åkte på SPA i Sunne.
Vi firade 10 år tillsammans och använde min 30 års present från Mannens familj.
I samma veva var vi på bio (vi såg den svenska filmen Offside) och åt en god middag.
Nu, 3 ½ år senare skall vi göra samma grej.
Vi skall på bio ikväll (och se svenska filmen Bröllopsfotografen) och äta en god middag.
Nästa helg skall vi åka på SPA och njuta i Halland.
Barnen har kommit med 3 års mellanrum.
Istället för barn har vi nu påbörjat en ny trend.
SPA och bio på tumanhand vart 3:e år...

Från tveksam till tröttsamt

Vi har fått datum för stora barnens vaccination.
Den 25 november.
Det är 1½ vecka dit.
Det känns som om det är försent.
På BVC var det upptaget hela telefontiden, så jag vet inte hur det blir med den minsta.
På vårdcentralens telefonsvarare får man bara besked om riskgruppernas vaccinationer.

På mitt jobb vaccinerades barnen i veckan. Varför skall det behöva slå 2 veckor beroende på var i kommunen man bor? Är vi friskare på östra sidan?

Update: BVC sköterskan ringde just upp och meddelade att Lillisen kan få sin spruta på onsdag! Phu! Nu skall jag bara kirra detta med jobbet...

Sånt jag gör - bara ibland

1. Lunchar med mamma på stan.
2. Steker pannkakor 2 fredag i rad.
3. Planerar sopp-fredagsmys 2 fredag i rad.
4. Bråkar med ett USB-minne. (Jag har aldrig sparat grejer på USB. Jag vet inte hur man gör. Men säg inte det till nån.)
5. Får något gjort med skolarbetet.

Att vara tacksam

Den här dagen har varit jobbig.
Begravningar är ju det.
Men just sånna här dagar gör mig så otroligt tacksam.
Tacksam för familjen.
Min och Mannens.
Vi är många och vi håller av varandra.
Tacksam för barnen.
Den stora, vackra, förstfödda.
Den mellersta, busiga och med 6 årsglugg.
Den lilla, envisa, rödhåriga.
För Mannen.
Min bästa vän, som känner mig bäst av alla människor i världen och tycker om mig ändå.
För hemmet.
Som jag längtar till när jag inte är där.
För tryggheten som det innebär.
För livet.
Som är så skört.

Onsdag kväll

Nu har jag jobbat färdig för den här veckan.
Imorgon har jag tagit ut semester för att åka på begravning i Bohuslän.
Fredag är min vanliga lediga dag.
Så det var den här arbetsveckan.
Så jobbigt med fredagsmys på onsdag.
Skitjobbigt.
Och så är det Arga Snickarn´och Morden på tv också.
Jobbigt!

Bara så att ni vet

Vi sitter i bilen.
Vi väntar.
Slarvan, Lillisen och jag.
Vi pratar om en kompis till Slarvan som är gnällig, sur och otrevlig.
Inte minst mot sin familj.
Hon stod och gav sin pappa fingret häromdan.
Jag sa till Slarvan att jag aldrig accepterat ett sånt beteende.
"Jag skulle aldrig peka finger åt dig och då vill jag inte att du pekar finger åt mig. Det handlar om respekt."
"Men mamma, du är ju en helt okej förälder."

Brås hon på sin mor?

Möbelkataloger och post it lappar.

Det var den här kvällen

Hopp och förtvivlan.
Eller förtvivlan och sedan hopp.

Lilleman kommer gråtandes från sovrummet: "Jag är sämst på allt i hela min klass!"
"Det tror inte jag på!"
Lilleman: "Jo, men dom säger det!"
Vad säger dom att du är sämst på då?
"Att läsa åh räkna åh skriva."

Samtalet fortsätter i samma anda.
Det avslutas med pepp, pepp, pepp och sedan ett löfte om att jag skall prata med fröken om detta.
Det går 10 minuter och sedan kommer han tillbaka, mycket gladare nu:
"Jag kan prata med fröken själv. Jag fixar det!"

Okej!

Söndag

Förr hatade jag söndagar.
De var fyllda med dagen efter ångest och feta pizzor.
Dåliga filmer på tv.
Ett tag i livet var det kvällen Mannen lämnade mig för att jobbpendla långt bort.
Skit kvällar.
Men nu! Underbara älskade söndag!
Ända dagen i veckan som väckarklockan vilar.
Alltid god middag.
Fix och trix i hemmet.
Sköna slappardagar.
Om det är dåligt på tv, så spelar Mannen och jag brädspel och umgås.
Nu är det en vecka kvar tills nästa söndag och jag längtar redan.

Barnuppfostran - föräldrafostran

Vi har drillat barnen hårt.
I ca 9 år har vi hållt på.
På helgmornar vill föräldrarna sova.
Barnen får titta på morgon-tv.
Ibland blir det upp till 3 timmar, eftersom de vaknar 07 och vi masar oss upp vid 10.
En gång i halvåret måste vi gå upp och gå emellan ett syskonbråk.
Vi är så bortskämda.
Imorse kommer Lilleman in och väcker sin pappa vid 08: "Det är Fars dag idag, pappa!"
Han kommer tillbaka efter en timme och säger till mig: "Mamma! Det är ju Fars dag idag och du har inte köpt en enda present. Var är tårtan?"
Ja, ja. Tack för det Bolibompa!

Inte taggig, men kaktus ändå!

Precis som förra året. Som på minuten - november - och så slår de ut!

Till nästa år skall jag ha planterat om dem. Se det som ett löfte!

Sånt som är härligt ändå!

Hela huset fullt av ungar, mina och andras.
Jag i morgonrock och innetofflor.
En kopp kaffe.
Idag skall jag inte göra många knop.

Okej, nu kör vi matlistor ett tag framöver

Fredag kväll: Kräftsoppa och baguetter (barnen kommer bara äta baguetter, utom möjligtvis den minsta, som våga prova, i alla fall)
Lördagkväll: Grillad karréskiva, klyftpotatis (Slarvans favorit)
Söndag: Wok med kycklingfilé och äggnudlar (Det är minst 2 år sedan...)

Måndag: Korv med bröd till barnen, ädelostsoppa till mig och Mannen
Tisdag: Varma mackor, sallad
Onsdag: Hamburgare och bröd, sallad
Torsdag: Gröt och smörgås

Jaha

Idag har jag en sån där dag ni vet, när det inte riktigt funkar.
Jag försov mig.
Jag tappade plugginspirationen redan vid 09.00.
Jag bara hamnar hos telefonsvarare.
Uppkopplingen segar.
Jag lovar hemmagjorda pannkakor till mellanmål.
Jag går med tröjan ut och in. (Det påpekas i lunchrummet på jobbet, där jag bokat in ett möte, trots att jag har ledig pluggdag.)
När ens facebook vän på Nya Zeeland statusuppdaterar att hennes man lagat maten och krokat upp vinet och jag har minst 8 timmar+handling+matlagning kvar innan mitt fredags mys kan påbörjas.

Ja, ja. I-landsproblemen hopar sig. Svininflusensan har kommit till stan och vaccinationen kanske kan påbörjas nästa vecka.

Mitt matsalsbord...

...är fullmatat med en massa böcker, utskrifter, pennor och anteckningar.

Att äta middag här innebär en halvtimmes städning.