En sån dag...

Rastlös.
Lite sur och irriterad.
Sötsugen.
Lite brydd av att Robin Williams är död.
Lite trött på yngsta som drar runt saker i huset och har svårt att plocka undan efter sig.

Rastlösheten ska nu rådas bot på genom en rask promenad bort till fotbollsplanerna på andra sidan stan och hejja på Tvåan. Det hoppas jag tar bort sötsuget också...

Idag har mina fd arbetskamrater haft sin första arbetsdag efter ledigheten.
Och jag är rastlös.

Vad är det som händer?

Träningsveckan är ganska välplanerad, så att vi ska hinna med våra pass, barnen, Mannen och jag.

Både Mannen och jag har varsin PT från mitt jobb och vi har scheman som 19-åringarna har lagt upp.

Idag skulle jag inte träna. Jag har gjort 2 pass (måndag, tisdag) och ska zumba fredag och köra styrka på söndag.

Men så känner jag mig rastlös. Känner att jag behöver röra på mig.

Det är sjukt. Det trodde jag inte skulle hända. 

3 månader av träning tog det.

Känslan är högst välkommen!