#förskoleupproret

Ni kanske inte hört talas om förskoleupproret. Eftersom jag jobbar inom förskolan upplever jag #pressatläge varje dag på mitt jobb.
Stora barngrupper, outbildad personal, inga vikarier, vi jobbar ofta "kort". 1-åringar med 50 timmars arbetsvecka och ofta lämnas barnen halvkrassliga. Sällan är syskon hemma när en förälder vabbar med sjukt syskon. Föräldrar tror att barnen har det bättre på förskolan än hemma med de sina. Jag vägrar att tro att dagens föräldrar är lata, fast det är tyvärr så de upplevs.

#pressatläge innebär att jag jobbar fast jag har så ont i magen att jag inte sovit på natten. Jag inser att jag inte kan vara hemma trots att jag borde gått till läkaren. När jag väl gick visade det sig att jag har bildtarmsinflammation.

#pressatläge innebär att jag går till jobbet trots att mitt barn har feber. Mitt barn får vara ensam hemma när jag åker för att ta hand om andas. Jag har otroligt dåligt samvete inför mitt barn som helst hade haft mig hemma, men som blir glad när jag säger att jag kan skal-larma huset när hon är ensam.
Och otroligt dåligt samvete inför mina kollegor som får "jobba kort" i eftermiddag. För givetvis körde de hem mig.

Är vi en välfärdsstat med barnkonventionen i ryggen när vi pressar vårt skolsystem på det här sättet? Barnen är förlorarna alla gånger. Och vi som jobbar i förskolan går på knäna. Endel går inte alls. De är utbrända.

Läslov? Jajjamän!

V. 44 - lov för barnen. Skönt och välbehövligt.
V. 44 - min andra sjukskrivningsvecka. Skönt och välbehövligt.
Kombinationen? Inte lika skön. Jag förlorar en lugn ensam hemma-vecka. Äldsta dottern känner likadant. Så jag ska jobba hårt på att hålla mig undan. Ner med näsan i en bok. Ta långsamma promenader. Inte stå vid spisen och curla. Inte.
Sedan har jag så svårt att sitta på händerna i soffan. Jag har dammkornsradar och kladdallergi. Ser inte vad som är fint utan det som behöver tas om hand. Men jag jobbar med det.
Min blindtarmsinlammation är livets sätt att tala om för mig att - dags att slå av. Dags att dra i nödbromsen. Så det blir väl och jag djupandas.

En reklamation...

Lite nya mediciner och undersökningar och det kanske kan bli fart på tanten.

Filmtips: Hidden figuers, Boktjuven och The blind side.

Att vara sjukskriven

Jo, jag har skrivit en to do-lista och Mannen har redan konstaterat att jag kommer klättra på väggarna innan den här sjukskrivningen är över. Och han har rätt.
Eftersom jag inte får lyfta och bära så är det fokus på rensning på min lista; rensa i pärmar och papper, i datorn, bland foton. Det är ju dödligt trist.
Jag har redan läst ut en bok och sett två filmer och då har jag varit hemma två dagar.
Ja, ja. Det ordnar sig.

Hälsningar från sjuksängen

 I snygg mjuk landstingsoutfit.

Glad efter att ha lagt en första efterop-drill.

Det är inte mycket som behövs för att hitta orsaker till glädje här.

Frisyren är hubiskrubb och operationshattsinpirerad.

Bara att skratta åt eländet!

Nu är jag minus blindtarmen, som enligt säker källa var kort och tjock, som sin husmor.