En tolvårings reflektioner

Det bubblar ur henne hela tiden. Hon är glad och sprudlande. Nära till skratt och med glimten i ögat. Tramsar, flamsar och fnittrar.
Det är (oftsat) en fröjd att vara tillsammans med henne.
Och så ibland kommer det tankar, "Du mamma, jag har tänkt på en sak..." och så delar hon med sig av sin syn på världen. Och vilken syn sen. Och vilka härliga reflektioner och analyser. Tankar jag blir glad att få ta del av. Tankar som inte är så tillrättalagda. Tankar från ett barn som försöker förstå världen.

Jag är lite rädd att det ska ta slut. Precis som den lilla handen som sökte min hand när vi var ute och gick, försvann. Så vill jag bevara det här.

Saker man glömmer från småbarnsåren

"Varför?"
"Varför då?"
"Varför sa han så?"
"Varför gjorde hon så?"

Ett varför - där "därför" eller "jag vet inte" inte duger som ett svar.
"Vad gör Jim?"
- Jag vet inte. Fråga Jim.
Hehe.

Den enda gången "jag vet inte" duger som svar är när du ger upp och svarar med en motfråga: -Varför undrar du det?
"Jag vet inte."

Att vara en elefant

Sonens kompis ska bli morbror i juli.

"Vet du att Alvin ska bli morbror?"

"Det har jag vetat länge. I 4-5 månader."

Verkligen?

Hur det kom sig att sonen började lyssna på fransk rap det vet jag inte. Men det är ju sjukt kul att sitta i bilen och höra hur han sjunger med och kan hela låten. Varsågod - ett stycke musikhistoria.

Och så en till...

Trean tycker att hotellet vi bor på är sååå fint. Lyxigt. Och okej, det är kul att inte alltid bo på det stora kedjorna, men att Hotell Örgryte skulle vara en härd av flärd är det nog både en och två som skulle opponera emot.
"När jag flyttar hemifrån ska jag ha gulddetaljer och marmor i mitt hem."
Och vart fan har hon fått det ifrån tänkte jag. Påväg ner till frukosten ser jag var...

#hotellörgryte #lyxigt

Och hon fortsätter...

"Mamma, var det inte så att pappa sa när du hade Ettan i magen att han aldrig skulle äta upp sina barns mat?"

Fast då menade han kanske inte den orörda kebaben i bröd, utan mer ihopmosad potatis och köttfärslimpa. Mannen har aldrig förstått föräldrar som skrapar av barnen tallrik och mumsar.
#ingetundgårhennesöron

Hört från baksätet

Trean 10 år:
"Jag tycker ni är så spontana." (Vi bestämde oss för att boka hotell och dra till Gbg i morse och kolla på Tvåans handbollscup. Detta imponerar på barnet.)
"Jag tycker det är roligt när ni är så där uppspelta." (Vi kommer på vilken psalm Anders Eldeman eftersöker i dagens Melodikryss.)

Bilprat

På väg hem från syrran, sitter jag och lyssnar på P1 Sommar och Yngsta suckar djupt. Hon är inte intresserad av tatueringskonstens historia och lyssna på gammelrock.
"När är det här slut?", frågar hon.
Snart, blir mitt svar, fast det egentligen är 29 minuter tills sommarprogrammet är slut.
"Vuxen-snart, eller barn-snart?"
Vaddå?
"Vuxen-snart är 1 timme, barn snart är 2 minuter."
Jag bytte till Spotify.

Sanningar

"Men vad har hänt med ditt hår? Det ser ut som det blivit färgat helt grått under natten."

"Men, har din jacka krympt i tvätten."

Hört här hemma;

"Kan du försöka säga det du säger innanför ditt huvud, så jag slipper höra." (Ettan till Tvåan)

Han pratar oavbrutet. Oavbrutet. Och skriker och skrattar och sjunger och svär. Eller klappar, steppar, dansar. Han ÄR väldigt mycket. Hela tiden.

Det är inte långtråkigt. Bara brötigt. Och mycket.

"Är vi framme snart?"

Det är lördag morgon, sista helgen innan jul. Klockan är 06.25. Vi har precis rullat ut ur hemstaden påväg mot Selectcup i Uddevalla. Halsen sticker och ögonen svider efter en natt med störd sömn. Det regnar och är becksvart.
"Är vi framme snart?", frågar Trean.
Svaret blir att hon kan sluta fråga. Det är två timmar i bilen kvar. Men att när vi åker över Stallbackabron är det 20 minuter kvar.
25 minuter senare.
"Är vi vid Stallbackabron snart?"

Snart är vi där!

Häloin!

Förebilder

"Jag vill bli så som mormor och morfar."

Hur tänker du då?

"Jag vill resa och så och se så där mycket som dom. Hela tiden. Precis som mormor och morfar. Jag vill se New York, precis som dom."

Att sitta i klistret

Trean hittar inte sitt klister.

Det blir jobbigt en stund.

Hon letar frenetiskt runt i huset.

Tillslut går hon ner en våning för att fråga sin 6 år äldre syster om hon sett hennes klister.

Och tänka sig, glad som en lärka:

"Vi hittade klistret. Hon hade lånat och glömt att lämna tillbaka!"

Spontan reaktion från Trean - glädje! Klistret är hittat! 

Inte en enda kommentar om att systern gått in på hennes rum och olovandes tagit klistret, använt det och inte lämnat tillbaka på stället hon tog det ifrån.

Tänk! Vilken inställning till livet. 

Jag älskar det! 

Ur barnamun:

Vi lånar mina föräldrars nya lägenhet i Eskilstuna. En liten mysig etta med kokvrå.

Under kvällen tar äldsta sig ett glas vatten.

"För man kan väl dricka vattnet i kranen här va?"

På en så exotisk plats som Eskilstuna så kan man det.

Alternativ...

Imorgon ska vi till läkaren med sonens onda knä. Jag trodde nog att det onda skulle blivit bättre vid det här laget, men det verkar inte så. Jag hoppas han får ett par kryckor så att han får vila knät.

Hans värsta är att han får ett par kryckor, eftersom att alla kommer vilja låna dem.

Jag kontrar med att det värsta skulle vara att det är något allvarligt fel med knät att han aldrig mer får spela handboll och fotboll.

"Äh, det är okej mamma, då satsar jag på musiken."

Okej.

Att få sig en sanning...

Diskussioner kring köksbordet på kvällskvisten.

Vi diskuterar skolan inför Ettans utvecklingssamtal.

Minsta säger att hon är så långsam. De andra blir alltid färdiga före henne.

Vi kontrar med att hon är noggrann och att det är bra.

"Inte som mamma - fort och fel, gör om, gör rätt..."

Nä, just det. 

Älskade barn

"När jag blir stor ska jag ha två barn. Sedan ska jag behandla dem precis så som du behandlar mig."

"Så du tycker att jag behandlar dig bra?"

"Jaa."

Gumman, vilken kärleksförklaring. 7-åringar som använder ord som behandlar, är kanske lite speciella...

Hon älskar sin läsläxa och vi behöver aldrig tjata. 

Hon bråkar sällan med oss nuförtiden.

Allting rullar på som ett väloljat maskineri.

Annat var det förr... 

Hujedamej, sånt barn hon var. 

Äspingen.

Tyrannen.

Att jag bjöd på saffransbullar och varm saft för halsen till melli, gjorde inte saken sämre.

Är det snart dags för fredagsmys?

Yngsta barnet går till en kompis.
Hon ropar upp till mig: Nu kan du ta det lite keno, mamma.

Jo, tack. Lite mer keno i livet så vore det väl toppen.

Treans önskelista