Sånt som händer

Jag har tandvärk. Det är snart 1½ vecka gammalt. Det är fantastiskt tröttsamt och jag tänker att det kanske är dags att typ ringa tandläkaren.

Jag har inte fått besked om jag får de 2500 kr som jag ansökt om bidrag i friskvård. Jag kommer inte ens in på hemsidan och de känner inte till mig jobbmail. Jag ringde deras support förra veckan. Inte ett ljud.

Jag jobbar som satan. Och där är det tre steg fram, ett steg tillbaka hela tiden.

När vi inte tittar på fotbolls VM (eller skidor) är det serien London Kills som rullar.

Längtar efter jullov!

Det snurrar på nu.
Det är mycket på jobbet. Jag känner mig hopplöst efter med rättningar, bedömningar och planeringar.
Men städ, tvätt och hem. 
Idag stannade jag hemma istället för att följa med till fritidshuset och riva.
Jag behöver sitta i soffan och planera nästa vecka samtidigt som vinterstudion rullar. 
Stryka lite stryktvätt.
Göra ett långkok och sippa på ett glas rött.
Men vi har adventspyntat. Jag jagade ut mig själv och hängde upp slingorna på utsidan.
Nu ska bara adventslådorna ner till förrådet igen. Det känns som en stor sak att ta tag i.
Och räkningarna ska betalas igen.
Om tre veckor kommer äldsta hem från sitt halvår i USA. Det ska bli mysigt!
Vi ska bara ta oss dit först.

Det tog 46 år...

 ...och 5½ månader innan jag förstod att busken jag alltid trott var Ginst är Forsyntia.

Ginst

Ginst kallas i folkmun Harris.
Ingen aning...

Forsyntia

Smittspårning

Jag ingår i smittspårning och jobbar hemifrån i veckan. Eleverna skickades hem eftersom alla lärarna beordrats hem. Glad över att planeringen stämde bra överens med digital undervisning.
En person som är hypokondriker gör inte smittspårning så bra, detta till trots så insåg även jag att om jag har covid nu så är jag väldigt frisk. På den nivån.
Men så igår drabbades jag av trötthet och blev lite täppt i vänster näsborre och Mannen hävdar att jag ger pre-covid ett ansikte! 
Men idag på morgonen kom provresultatet och jag är som vanligt negativ och pre-coviden blev inbillning som vanligt.

Min höst

Utöver att jag bytt jobb och att restriktionerna kring pandemin släppt, vilket innebär en hel del handboll, så har jag ägnat hösten åt att ta hand om min hälsa.

Hösten startade med skyhögt blodtryck som behövde tas omhand. Så sagt och gjort, jag anmälde mig till en viktminskningsgrupp på ett gym.

Coachträffar, PT-träningspass, promenader, stegräknare och ny mat-hållning. 

16 augusti började jag och nu är det dags att avsluta PT-tiden och stå på egna ben. Det har varit svettigt, jobbigt och roligt. Det tog ett tag att lär sig att gilla vlcd-shake-mat. Men plötsligt väljer jag deras gröt före havregrynsgröt. 

Min hälsoresa i bilder i urval.

Vlcd mat och 6 kapslar Omega 3

Promenader

Lyckan när man får tugga mat igen

 
Svamppromenader

Lunch

Matlådor

Gymmet

Resultat

Det rullar på...

Att vara mellan två jobb, eller rättare sagt på två jobb är slitigt.
Skickar uppgifter och grejer till min vikarie på mitt nya jobb samtidigt som jag planerar hela hösten på min nuvarande och snart fd jobb. Varför? För elevernas skull. Men ibland är jag för snäll för mitt eget bästa.

Hus vi inte köpt

Huset såg ut som ett omklädningsrum vid fotbollsplanen i Axvall. Men strandkanten var fin.

Boyta 43 kom. Vi förlorade budgivningen med 5000 kr. Jaja. Att få ordning på det där blir någon annans huvudvärk (och plånbok).

Inklämd mellan tallar och andra sommarstugor låg ett rött litet ställe. Sjön var fin men det var inget 

 bad med strand. Så då fick det vara.

 

Age of backward-looking

Startar upp lite lätt efter en veckas lov och går in för att kolla nästa veckas schema och ev ändringar. Upptäcker till min förskräckelse att hela systemet uppdaterats och ändrat format. 

Inser du vad det innebär? 

Att jag måste lära om. Allvarligt.
Jag är medelålders.
Teknikrädd.
Lat.
Bekväm.

Varför måste allt uppdaterats? Varför kan det inte bara vara som det brukar, med lite buggar och skit?
Det påminner mig om det som hände 1998 när Age of Empires släppte sin första uppdatering The Rise of Rome. Ka-ta-strof. Är jag en bakåtsträvare?

Tiden går

Nu har vi varit nikotinfria i 15 dagar.

Slut på meddelandet. 

20-dag Knut ska julen ut

Jag städade ut julen innan 13-helgen. Men granen fick stå kvar. Kungsgranen som vi tog in på 4:e advent har inte tappat ett barr. Den står så fint. Jag har aldrig tidigare orkat ha kvar julen så länge som i år. Vi får väl se när vi orkar ta tag i den här.

Att falla tillbaka i gamla mönster

Nu har jag varit ledig i 17 dagar, sedan den 19/12. Hjärnan är seg, kroppen och tempot likaså. 
Idag skulle jag försöka "ta tag i det här". Jojo. Tanken är alltid god, utförandet inte lika gott.

Jobb-datorn strular. Är seg och låter mig inte komma åt ett enda dokument. Så att förbereda inför skolstart funkar inte. 

Sedan har vi en Kebnekaise hög med stryktvätt. Fast där strykbräda brukar stå står julgranen, så det blir så krångligt att styrka.

Eftersom jag är en impulsiv och otålig person har jag givetvis redan tröttnat på julen, så den ska ut. Men så är granen fortfarande fin och o-barrig, så det gör mig inte lika entusiastisk. Den kan stå minst en vecka till. Mannen säger 20:dag Knut. Jag säger jul ut. Och sådär håller vi på.

Så vad händer? Jo, det blir ett evigt "springa på alla bollar utan mål och mening". Precis som jag gjorde innan jag blev vuxen och strukturerad för två år sedan. Just det beteendet stör min man oerhört.

Det innebär att på köksbänken, tillsammans med disk från frukosten, står en halvt omplanterad blomma. 

Matsalsbordet är uppdelat i tre olika sektioner: ett uppställt brädspel, mina jobb-grejer och utrensade julsaker som ska ner i lådor.

Sängkläderna är tillhälften avtagna för tvätt.

Halva vardagsrummet är "av-julat".

Jag gick ner för att hämta en ny kruka och kom upp utan en kruka men en påsatt tvättmaskin, som inte var lakan, som planerat.

Ja, och så där håller jag på.

Den 8/1 börjar jag jobba och då ska jag vara uppe i tempo. Orka kämpa emot?

När jag blir riktigt trött...

 ...instruktionsboken är 3 cm tjock. I den kan man läsa allt om vår bil. Precis allt. Om hur man fäller ner kroken till galghängaren och blinkers och däck och plock och skit. Allt. Men inte hur jag sätter fast dragkroken. Om det räcker att det säger knäpp när man tryckt upp den. Och sen inte får lös den. Och hur får man lös skiten står heller inte ett ord.

Jag blir så djävla skit trött. Djävla. Skit. Trött.

Veckan som sprang förbi

Det är mycket nu. 

Hösten rullar in med allt vad det innebär.

Det är massor på jobbet. Men jag skiter i att gå in på det. Det hjälper inte att gnälla. Det är bara att göra och att göra det så bra som jag orkar.

Men hemma är det lugnt. Barnen har sina träningar som de själva tar sig till. De sköter sina åtaganden, sin tvätt, inte städningen av sina rum (men de är ju inga övermänniskor), sina läxor.

Om vi ställer mat på bordet är de nöjda. Och det är mysigt att vi ofta kan äta kvällsmat samtidigt. Samla ihop oss och prata. Det blir som balsam. För eleverna på jobbet har bekymmer på olika sätt och jag är så glad och tacksam över att vårt tonårsliv för tillfället är bekymmersfritt.

Jakten

Fritidshus jakten tar mig till objekt utan el, vatten och avlopp med en grävlingsfamilj boende under huset. Ridå.

Det här med vita låga strumpor

Förra veckan satte jag mig och försökte reda i högen med omaka vita, låga strumpor.
Ny vecka, ny hög.
Det är galet hur många låga vita strumpor det här hushållet innehåller. Och hur många av dem som är omaka.
Jag har vissa kännetecken för att hålla isär strumpor och ägare. Men ibland orkar jag inte så då blir de 1. liggande 2. ihopparad med what ever.
Vi har 5-6 varianter och storlekar från New body.
3-4 varianter och storlekar från Po.p.
7-1000 varianter och storlekar av sportsockar, men ingen i familjen har storlek 43-46.
Samt nobrands från Kappahl, Lager157, Gekås. På bilden sorterade i olika högar, där alla är singlar... orka.

Fotbollsgnäll

Är det bara jag som tycker att svensk fotboll är lite gnällig. Buhu, vi får inte spela fotboll. Våra klubbar blöder. Folket vill se sin allsvenska. 

Nä, det vill vi inte. Fotbollen får rätta sig i sociala-distans-ledet som alla andra.
Och att de allsvenska klubbarna skulle ha koll på sin publik. Skulle inte tro det.

Det var allt jag hade att säga om det.

Onsdagen...

En lite seg dag. Svårt att motivera sig att göra någonting alls.
Men jag tog tag i att rensa ur förrådet på kläder som Trean ska växa i.
Jag rensade, hon provade och ratade på ett bortskämts barns vis och nu står det tre tomma plastlådor som under all överskådlig tid varit fulla med arvegods.
Skönt och lite vemodigt.
Jag rensade bland skor och jackor, sedan fortsatte jag i min garderob.
Två Gekå:s kassar till lillsyrran.
Fyra kassar till Gengåvan, som jag åkte bort med direkt och det är så gött att bli av med skiten direkt.
Jag kan meddela att det är på tippen folk är. En naturlig social distansering sķer där när folk tömmer sina rislass. Men kaos det är det precis som vanligt.

Lördag 4 april

På todo-listan stod också att fixa en blomma till Treans handbollstränare. 

Och det kändes som ett överkomligt projekt.

5 vaser, burkar från Gengåvan och fem påskblommor fick det bli och så lite lullull och fix.

Det var lördagens do:s.

Okej, så vad händer nu...

Första dagen på 10 dagars ledighet.
Vaknade tidigt. Kollade på ett avsnitt av The wire innan frukost.
Men så infann sig ett slags vakum.
Så mycket att göra. Men ingen lust att göra någonting. Fast jag vill göra någonting. Inte bara vad.
Behöver jobba, nej, jag vill jobba, men inte första dagen på ledigheten kanske.
Städa, men städar jag idag kommer jag få städa igen innan ledigheten är över. Orka.
Stryka. Tråkigt.
Fixa i trädgården, men det är för kallt.
Sätta in 250 bilder i album som jag framkallat precis lagom till min ledighet.
Deklarera.
Rensa i skafferi.
Rensa i garderober.
Duscha blommor, plantera om.
Handla.
Rensa i kylen och frysen.

Listan blir lång. Men just nu sitter jag framför tv:n och kollar på Husdrömmar Sicilien. Och ingenting häner.

Hänt i helgen

Mannen satte sig vid symaskinen för första gången efter syslöjdsundervisningen på

högstadiet. I sin superhjälte Marvel t-shirt. Som den superhjälte han är.

Jag var på bowling-fest och drog hem storkovan. Deltog i det segrande laget och hade bästa dam-resultat. Nämen!

Förundrats över hur fina mina tulpaner är.

Varit vansinnigt galen arg på sonen som städat sitt rum, hittat en säkert två veckor gammal vattenflaska som det varit något slags proteinpulver i. Det luktade död råtta. Så, djävla, vidrigt.

Nu kör jag gryttvätt på 3 timmar och 30 minuter, efter att ha försökt skrubba med diskborste. När maskinen gått i 1½ timme kom jag på att det allra enklaste och bästa hade varit att bara slänga skiten.

Jaja. Imorgon är det måndag.