onsdag 23 mars 2022

Handboll, handboll, handboll

Säsongen lider mot sitt slut, men än är veckorna och helgerna fyllda med handboll.

I helgen är det U-SM i Göteborg och kval till div. 1.
Nästa helg är det Irsta Blixten och U-SM igen och fortsatta kval.
Dottern söker sommarjobb som passar med Partille cup i sommar.
Sonen planerar sin framtid efter att ha bestämt sig för att ge handbollen några år innan det är dags för studier eller annat.

Vi hänger glatt på. Äntligen får vi ut och röra på oss igen. Bo på hotell och äta middag på restaurang.
Det är dyrt, men det är roligt!

söndag 20 mars 2022

Streaming tips

I veckan fick jag världens bästa streaming-tips från syskonen.
The Gilded Age

 

lördag 12 mars 2022

Saker jag inte längre behöver...

...göra när mina barn är äldre.

Jag tittar inte på:
Talang
Idol
Let´s Dance
Melodifestivalen

Jag äter sällan:
Tacos
Pannkakor
Lördagsgodis

Befinner mig på platser som:
Badhuset 08.00 en lördagsmorgon
På ett barnkalas på Laserdome, lördag kl. 16.00-19.00
På Kulturskolans parkering 16.00-16.25, varje tisdag

Vad jag inte hittar i tvättmaskinen:
Stenar
Kottar
Lypsyl

Vad jag inte hittar i väskor:
Förmultnade päron
Gamla utflyktsmatkådor
Förr-förra veckans informationsbrev om föräldramötet som var igår

fredag 11 mars 2022

På min TV

Under min tid i soffan med feber har jag tittat på filmer men sov mig igenom det mesta. Sedan har jag tittat på nya Doktorn kan komma. Som jag slaviskt tittade på den när jag växte upp. Konstigt egentligen att jag inte arbetar inom sjukvården, med tanke på alla de sjukvårdserier som jag konsumerat under min uppväxt.
Serien Moonshine har jag plöjt igenom. 

torsdag 10 mars 2022

Insikter

Jag har varit sjuk några dagar. Feber, hals ont och snuva. Klassisk förkylning med negativa snabbtest.
När jag ligger i min soffa och slö tittar på Doktorn kan komma hör jag hur de värnpliktiga i stan övar och skottsalvorna ljuder i fjärran. Pa-pa-pa-pa-pa. Rat-ta-ta-ta-ta. För oss är det inte ett ovanligt ljud eller en ovanlig syn att de övar i och runt stan på olika sätt. Jag har aldrig egentligen tänkt på ljudet, bara noterat att det övas. 
Men igår reagerade jag på ett annat sätt. Jag blev inte rädd, men jag blev förtvivlad för alla de människor som upplever ljudkulissen av skott och strider i sin absoluta närhet. Där ljuden inte betyder övning hos ungdomar som gör värnplikt, utan från verkliga strider där människor flyr för sina liv och dör. Jag har svårt att se ett slut på det här som är värdigt en demokratisk och fri värld.