Det som blir mest konstigt

Vi har varit hos min systers familj några dagar.  Hos min svägerska och barnen. I huset som min syster älskade. Som hon såg som sitt slott, sin borg. Hela huset är fyllt av min syster. Och det känns bra att vara där.  Vi har målat och grävt, byggt mur och hetsat på min svägerska på en ny dörr. Vi har firat min systerson,  ätit gott och suttit uppe länge och pratat. Det är när vi kommer till kyrkogården som det känns konstigt. Den platsen har inget som jag förknippar med min syster. Det finns inget liv där. Och runt min syster var det liv.

4:e dag jul

På julafton tog vi en mycket kort promenad.

På juldagen lämnade jag inte huset *läs soffhörnet*. På Annandagen skjutsade jag till träningar och samlingar och stödhandlade lite mat. Igår skulle jag köpa två julklappar till våra "gudbarn" (säger man fortfarande så?) och hamnade på en mellandagsrea från helvetet, men jag höll ut och gjorde fina fynd, trots att vi timmen innan sagt att "vi skulle hålla igen".

Annars har det inte hänt så mycket.

Mycket fötterna på soffbordet.

Jag blir helt förslappad.

Underbaart, som Morsans spelmän sjunger.

Första jullovsmorgonen

BF

BarnFritt.
I 5 dagar. När hände det senast? I mars 2000 innan Ettan kom?
Va vi ska mysa, bara min man och jag. Vi började direkt genom att åka till soptippen med återvinning och skräp. Sedan städade vi lite och åt rester.
Innan barnen åkte så påpekade jag det faktum att vi skulle ha BF hemma. Att vi skulle gå på bio och kanske käka middag ute.
15-årige sonen tittar förvånat på mig och säger: "Men mamma, du vet väl att ni kan göra det när vi är hemma också."

God morgon

Becksvart. Regn. Ute.

Kaffedoft och tända ljus inne.