måndag 28 maj 2018

Sommaren som aldrig säger nej

Vilket väder vi har! Underbart!
Helgen hos mamma och pappa var precis så där somrigt perfekt, trots knotten, som den var när vi var barn.
Och jag har badat! I maj. I Sverige. Jag är så stolt över mig själv.

onsdag 23 maj 2018

Mamma 70 år

I en magisk solnedgång i ett barndomslandskap överraskiningsfirades mamma på sin dag!


söndag 13 maj 2018

onsdag 9 maj 2018

På utbildning

Det är ovanligt att vi på förskolan får gå på fortbildning.
Men idag har jag förärats att bli handledare inför en implementering av en ny lärplattform.
Idag har jag vita shorts och nagellack. Det hör inte till vanligheterna.


tisdag 8 maj 2018

Obilburen?

För två år sedan gick vår Passat sönder. Vi stod utan bil från 25 april till 30 juli. Tung period att vara billös.
Vi bestämde oss tillslut för en privatleasad Opel för de erbjöd lånebil medan vi väntade på att vår nya bil skulle levereras. Det tog 8 veckor. Utan kostnad.
Nu ska bilen in på lagning. Vi blev påkörda i Prag och det ska lagas. Fem arbetsdagar ska det ta och då är vi inne på tisdag nästa vecka.
Hej och hopp.

lördag 5 maj 2018

Från lycklig och energirik till WTF

Städar huset. Plockar och fejar. Tvättar och hänger ut tvätt i solen. Duschar blommor. Har energi. Har flow. Tycker det är helt okej att dammsuga och damma trots att det är undrbart väder ute. Men så händer det. Första knäcken kom när jag inte fick isär vattenlåset på handfatet uppe. Kajsa Kavat blir sur på sånt. Men, fine... bara att be den 1000 gånger händiga mannen att ta hand om det.
Lite irriterad en stund men kommer över självförtrondeknäcken, kan själv.
Det är en timme senare när jag ska hämta en ny tandborste som hormonkärringen går från energisk till topp tunnor på mindre än en halv sekund. Någon. Inte jag. Har tagit sista tandborsten utan att skriva upp på listan. Och låtit paketet vara kvar.
Jag begär inte att de ska köpa nya för egna pengar. Det enda, och det är lite, är att man slänger den tomma förpackningen och skriver upp tandborstar på köpe-listan på frysen.
För en 2 åring är det svårt. För en 5 åring också. Men en 18-, 15-, och en 12-åring är det inte rocket science.
Det är hyfs. Det är logik. Det är fan galet att jag blir så djävla arg, ledsen och irrterad över det här. Men jag blir så sänkt.

Ibland vill jag emigrera.
Till en etta i Gamla stan. Fullt med tandborstar och avtorkade bord. Inte suddgummisudd på matsalsbordet. Inte snubbla över skor i hallen.
Ibland tänker jag så. 
Och lusten att städa? Den försvann.

"Allt vad du vill att människor ska göra för er. Det ska ni också göra för dem."
Fuck that shit right back.