Maj 2024

Hjälpmedel 

Mat

Ceremoni 

I det gröna

Blomma

Naturen ändå

Raps

Vitsippor 

 

Läs och skriv

Förra veckan satt jag med på en redovisning om dyslexi och jag blev så full skratt. De pratade om mig. Det blev löjligt. 
Jag bryr mig inte längre. Inte som när jag gick i grundskolan. 
Jag har jobbat mig runt det. Men jag stavar fortfarande som en kratta och särskriver allt jag kan. Jag läser snabbt och fel. Jag byter ofta ut g och k. Jag glömmer bort vad ord heter. Jag utelämnar ord vid läsning och vänder på bokstäverna i ord. Jag kastar om eller utelämnar bokstäver när jag skriver. 

Ja, ja. Det går ingen nöd på mig. Men faktum kvarstår. Hej och hå!

Min höst

Utöver att jag bytt jobb och att restriktionerna kring pandemin släppt, vilket innebär en hel del handboll, så har jag ägnat hösten åt att ta hand om min hälsa.

Hösten startade med skyhögt blodtryck som behövde tas omhand. Så sagt och gjort, jag anmälde mig till en viktminskningsgrupp på ett gym.

Coachträffar, PT-träningspass, promenader, stegräknare och ny mat-hållning. 

16 augusti började jag och nu är det dags att avsluta PT-tiden och stå på egna ben. Det har varit svettigt, jobbigt och roligt. Det tog ett tag att lär sig att gilla vlcd-shake-mat. Men plötsligt väljer jag deras gröt före havregrynsgröt. 

Min hälsoresa i bilder i urval.

Vlcd mat och 6 kapslar Omega 3

Promenader

Lyckan när man får tugga mat igen

 
Svamppromenader

Lunch

Matlådor

Gymmet

Resultat

Age of backward-looking

Startar upp lite lätt efter en veckas lov och går in för att kolla nästa veckas schema och ev ändringar. Upptäcker till min förskräckelse att hela systemet uppdaterats och ändrat format. 

Inser du vad det innebär? 

Att jag måste lära om. Allvarligt.
Jag är medelålders.
Teknikrädd.
Lat.
Bekväm.

Varför måste allt uppdaterats? Varför kan det inte bara vara som det brukar, med lite buggar och skit?
Det påminner mig om det som hände 1998 när Age of Empires släppte sin första uppdatering The Rise of Rome. Ka-ta-strof. Är jag en bakåtsträvare?

En ny-gammal känsla

I söndags blev jag rastlös.

Jag var uttråkad.

Det var så länge sedan jag kände den känsla. Ett halvår, 8 månader.

Det kliade i kroppen och jag vill bara "hitta på något".

Jag har inte velat hitta på något på väldigt, väldigt länge.

Jag hittade på en loppis.

Jag hittade på lite vårtecken.

Känslan på jobbet när hjärnan fortfarande har semester

Min pappa säger att jag pratar hela tiden. Visst är det då konstigt att jag nu inte finner orden. Att jag är tom. Efter år av oro är nu slaget över och jag får fortsätta utan en syster.
Eftersom andra kan uttrycka sig bättre än mig, så är jag nu för en gångs skull tyst.

Att förfasas över dagens ungdomars....

...musiksmak.
Hör jag en ända gång till var Einar har sin dick spyr jag. Ärligt. Eller va AntWan ska göra med snuten. Eller Greekazos drogliberalism. Eller vem som suger Dree Low.
Vem orkar med skiten?

Nymodigheter

Två handdukar på toaletten uppe istället för tre. Kanske tramsigt men jag blir lite hjärtnupen.

Lite diskbänksrealism

Diskmaskinen ska tömmas.
Återvinningen ska bäras ner.
Tvätten ska vikas ihop och den nya tvätten ska hängas.
Blommorna ska vattnas.
En kort uppskattning är att det tar 20 minuter.
20 minuter är inte lång tid, men startsträckan... Den tar minst 20 minuter den också.

Det var allt.
Vardag.
En torsdag som kom - och gick.

Insikter

Det känns så konstigt att gå och lägga sig och vakna upp helt ensam i huset. Jag är inte bra på det. Sedan jag blev mamma 2000 så har det hänt en handfull gånger, att alla barn och man är iväg, utan mig.
Jag hade önskat att jag njöt lite mer. Av tystnaden och valfriheten. Men - nej. Nu vill jag att de ska komma hem, så jag kan sucka över skor i hallen, snika till mig korta tonårskramar, skrika över blöta handdukar och få brunchen serverad.

Jag anser mig inte leva genom barnen, familjen men jag får nog allvarligt ta mig en funderare på det där. För det är nog det jag gör.

Inte riktigt sant...

Självklart gör jag mer än ingenting.
Jag har barn och hus. Jag har kli i kroppen. Jag tycker om att fixa hemma även om det innebär oceaner av svett. Men jag försöker göra ingenting. Verkligen försöker.
Varannan dag åker vi och badar. Min hudtyp måste ha vila från solen och hur mycket skugga och solskydd det finns är det bästa att ta det lugnt.
Så idag ska jag bara en liten sväng till tippen, bädda rent och så göra några pajer att ha i frysen. Idag är det mulet. Halleluja!

Tvätten och jag - en studie i diskbänksrealism

De mängder av smutsig tvätt som en familj på fem personer kan åstadkomma är - gigantisk. På gränsen till outhärdlig.
Vi har ett enkelt tvättsorteringssystem som även en 5 åring skulle kunna klara av och det fungerar till 90%. Ibland hamnar kläderna på golvet i tvättstugan och då innebär det att det ska förbehandlas, har förbehandlats, bör tvättas genast, lathet, att jag har sagt "Men lägg det bara på golvet..." när frågan om det busenkla sorteringssystemet svårigheter kommer på tal, att det ska särbehandlas i 30°. Typ så.
När det enkla sorteringsarbetet är gjort och då tar det 2 minuter att dra igång en maskin.
Själva tvätten tar 2h och 44 minuter. Det gäller alltså att planera väl. Man sätter inte igång en full maskin på över två timmar efter klockan 20.00. För det finns inte en djävel -jag- som orkar hänga upp något ovanför midjehöjd efter 20.30.
Att hänga en tvätt är helt okej så länge jag inte domnat i soffan och insett att "Fan, just det, tvätten..."
Det gäller att slå ut tvätten hårt för att minska på strykberget men jag ägnar mest tid åt att sortera strumpor redan vid upphängning.
Det näst värsta är att ta hand om ren, torr, upphängd tvätt, sortera i fyra olika högar; tvätt som ska upp, Elishög, Alvahög och träningsklädershögen som ska till förrådet under trappen, där alla har varsin låda.
Det värsta är att ta hand om ren tvätt. Bilden visar uppe-högen, sorterad i tre personhögar.
Den högsta är min eftersom jag inte ens iddes lägga in högen från förra gången badbaljan med ren tvätt lyftes upp från tvättstugan.
Nu håller den på att välta. Orka bry sig om det?

Inte har jag deklarerat heller. Eller strukit tvätten som legat framme i vardagsrummet i minst två veckor.
Men nytt fröknäcke har jag gjort. Check på den.

Min man på semester

Först och främst så är han rastlös. Men vi har lyckats få ner honom i solstolen några gånger.

Sedan har han varit ute och sprungit två gånger. Jag - 0.

När han kör bil är det bäst att han är mätt.

När han sitter på balkongen komenterar han behovet av uppfräschning av balkongräcket och hur djävla lång tid det skulle ta.

Ungefär så.

Nu sitter vi på en indisk restaurang och han våndas över sin beställning. Sedan kan man vara elak och säga, precis när han bestämt sig: Du, de fick in sizzlar vid bordet bredvid. Det såg riktigt gott ut.

Och så börjar proceduren om igen. Hehe.

9 timmar...

...till ledighet!

Så som det är?

Tvåan kommer hem med nya betyg. Några sänkningar och några höjningar. Eller fler sänkningar än höjningar.

Jag måste ju reagera. I vår familj vill vi att barnen har E i alla ämnen. Men samtidigt att vi vill att de ska jobba för att nå sina potential. Jag vill att de ska kunna välja vad som helst till gymnasiet. Inte förlita sig på låga intagningspoäng. Ettan får vi tagga ner, lite: "Men det ordnar sig. Du måste inte ha A på alla prov och inlämningar."

Tvåan får vi ligga på, lite: "Men något måste du ju ha att plugga inför?"

Han är i alla fall inte svarslös. Han sänkte ett C i slöjd till ett D. "Men mamma, du måste förstå, det där C:et, det var ett felbetyg. Jag är inget C material i slöjd." 

Vad svarar man på det?

Nyrenoverad

Jag är så gråhårig. Speciellt i luggen. Och ögonbrynen är vita och buskiga. Hela jag blir liksom blekgrå. Nu har jag äntligen fått tummen ur och gjort slingor och fixat brynen. Att jag är så seg. Det är ju kul med lite piff och så. Som tur är bleks brynen ganska fort för jag studsar til framför spegeln varje gång.
Idag har pollenhalten slagit i taket och jag har gråtit hela dagen. Men det är en annan historia.

Det som inte kan förklaras

På förmiddagen idag var jag vid korsningen där lastbilen körde in i husväggen vid Drottninggatan. En obehaglig känsla som gjorde mig berörd och med en klump i halsen tog jag en bild och gick snabbt där ifrån. Det är sällan man kommer så nära något så ofattbart och onödigt och sorgligt, men samtidigt något som förenar och visar på kärlek och gemenskap. För mig blev det för mycket och jag fick ta mig därifrån med en brännande känsla i magtrakten.
Skönt att tillbringa resten av dagen med de mina i vår fina huvudstad.

Och så en ljuslykta till...

Fast de här rara små tomtarna ska bara förgylla hemmet i advent. Varför köpte jag inte en till.

Farmorsarvet

Min farmor hade en känslig själ och kropp. Hon kunde känna väderomslag och hade väldigt ont av det. Sov dåligt. En ömmande stortå. Likaså vid omställning av sommar- och vintertid.
Sedan förra helgen, då vi ställde klocka på vintertid, har jag sovit kass. Det har varit så det senaste åren. I våras tog det minst en vecka att komma ikapp den framflyttade timmen. Galet irriterande.
Jag är sjukt trött och en hel helg i handbollshallen gör att huvudet känns som bomull.
Idag skall jag ta mig en gubbakvart mellan matcherna för att hålla ihop.