Förra veckan satt jag med på en redovisning om dyslexi och jag blev så full skratt. De pratade om mig. Det blev löjligt.
Jag bryr mig inte längre. Inte som när jag gick i grundskolan.
Jag har jobbat mig runt det. Men jag stavar fortfarande som en kratta och särskriver allt jag kan. Jag läser snabbt och fel. Jag byter ofta ut g och k. Jag glömmer bort vad ord heter. Jag utelämnar ord vid läsning och vänder på bokstäverna i ord. Jag kastar om eller utelämnar bokstäver när jag skriver.
Ja, ja. Det går ingen nöd på mig. Men faktum kvarstår. Hej och hå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar