...med att sitta och hata på alla som sitter och hostar och nyser under hotellfrukosten.
Hur länge ska det sitta i?
...med att sitta och hata på alla som sitter och hostar och nyser under hotellfrukosten.
Hur länge ska det sitta i?
Idag ska vi åka och titta på ett fritidshus som har många utav de saker som vi letat efter.
Allt utom charm.
Men vi har sett många hus med charm, men utan läge, bad och möjlighet till ett projekt. Så det ska bli spännande. Tänk om vi två år senare faktiskt kan göra slag i saken.
(Till vårt försvar har vi varit med och bjudit på ca 10 fastigheter under corona-åren. Men de har alltid dragit iväg i pris och inte känts helt rätt.)
Lär återkomma till detta.
Jag har varit sjuk några dagar. Feber, hals ont och snuva. Klassisk förkylning med negativa snabbtest.
När jag ligger i min soffa och slö tittar på Doktorn kan komma hör jag hur de värnpliktiga i stan övar och skottsalvorna ljuder i fjärran. Pa-pa-pa-pa-pa. Rat-ta-ta-ta-ta. För oss är det inte ett ovanligt ljud eller en ovanlig syn att de övar i och runt stan på olika sätt. Jag har aldrig egentligen tänkt på ljudet, bara noterat att det övas.
Men igår reagerade jag på ett annat sätt. Jag blev inte rädd, men jag blev förtvivlad för alla de människor som upplever ljudkulissen av skott och strider i sin absoluta närhet. Där ljuden inte betyder övning hos ungdomar som gör värnplikt, utan från verkliga strider där människor flyr för sina liv och dör. Jag har svårt att se ett slut på det här som är värdigt en demokratisk och fri värld.
Igår tog våra tre kubik ved slut.
Det blev en liten kasse aska kvar.
Vi har pusslat tre 1000 bitars-pussel på de senaste tre veckorna.
Vi har plöjt serien The Missing där säsong 2 var bäst.
Vi har diskuterat köksrenovering.
Jag har fyndat nya kläder på rean.
Jag har fått tag i en vaccineringstid för dos 3. Jag har hållit mig borta från smitta, trots att den flåsar mig i nacken. Drömmen om Gran Canaria lever. 19 dagar tills vi lyfter. *hoppas, hoppas*
Jag ingår i smittspårning och jobbar hemifrån i veckan. Eleverna skickades hem eftersom alla lärarna beordrats hem. Glad över att planeringen stämde bra överens med digital undervisning.
En person som är hypokondriker gör inte smittspårning så bra, detta till trots så insåg även jag att om jag har covid nu så är jag väldigt frisk. På den nivån.
Men så igår drabbades jag av trötthet och blev lite täppt i vänster näsborre och Mannen hävdar att jag ger pre-covid ett ansikte!
Men idag på morgonen kom provresultatet och jag är som vanligt negativ och pre-coviden blev inbillning som vanligt.
Imorgon är det dags för jobb och skola igen. Och det ska bli så skönt. Få in lite mer vardag och lite mindre sus och dus.
Lite mer träning och sallad. Lite mindre vin och socker.
Nu är den stora frågan hur jag ska lyckas att hålla mig och familjen borta från Omikron så pass att vi kan ta oss hela och rena till Gran Canaria vecka 7.
...sitter dottern i covistestsvarskarantän. Det innebär att vi inte gör så mycket. Förutom att spela spel och äta.
Vi har tittat på oändligt antal filmer. En hel del julfilmer där Jakten på julen (Netflix) stod ut som en av de bättre. Idag tittade vi på Don´t look up. Samhällssatir.
Sedan har jag tittat på två franska filmer, Bortskämda ungar och Friendzone. TV-serierna har fått ta en liten paus.
Jag har inte kommit mig iväg till gymmet, men vi har tagit långa promenader. Solsken och krispigt kallt. Men imorgon är det måndag. Då ska jag ta tag i den träningen igen. Skönt att det alltid finns ett imorgon.
...hann eleverna gå innan vi var tvungna och skicka hem två klasser på distansundervisning och smittspåra i fyra andra klasser för covid19. Det här är långt ifrån över.
För att göra en lång och plågsam (läs låååångsam) tid kort så kan jag meddela att yngsta dottern och jag idag genomfört vårt tredje (och sista *hoppas*) smittspårningstest för covid19. Vi planerar att få ytterligare ett negativt testsvar och på fredag eftermiddag vara fria från karantänen. Det ska bli skönt, på alla sätt och vis. Det verkar som om vi lyckades hålla oss ifrån smittan som sonen smittade Mannen med. Stort plus i kanten till oss! Vi tänkte fira med solsken hela helgen.
Livet är inte så väldigt annorlunda, trots att vi just nu lever i karantän.
Sotningen fick skjutas upp och några husvisningar ställdes in. Bokning av klipptid och fönsterputs står kvar på todo-listan. Maten klickas hem och hämtas ut. Grannarna köper ut rödvinet.
Det som är mest kännbart är att Mannen flyttat ner i biorummet och att vi inte äter vid samma bord.
Sonen är nu Corona-frisk och den enda som får socialisera. Vi andra har några karantändagar kvar och beskedet av de negativa provsvaren togs emot med blandade känslor.
Streaming-tips för dem i likande situation:
Sedan november förra året är jag tillbaka i att arbeta hemifrån.
Jag åker in till skolan för handledning av elever en dag i veckan ungefär.
Men sedan ett tag tillbaka har vi närundervisning med en årskurs/vecka i taget. Och då blir det mer resor in till jobbet. Nu är det 3:ornas tur, men de är ute i APL, så jag jobbar hemifrån den här veckan.
Men för en person som gillar ordning och reda och fina högar blir det här ett litet problem. Jag har givetvis ett system. Givetvis. Jag åker in till skolan, tar med mig det jag behöver för dagen och skriver ut grejer som ska in i olika mappar här hemma. Kommer hem. Dumpar allt i mitt hemmakontor aka matsalsbordet. Dagen efter så jobbar jag lite med 1:ornas kurs, svarar på ett mail ang gymnasiearbetet och sedan är oredan ett faktum. Papper, mobiler, pennor, anteckningar från elevsamtal och pärmar i ett huller om buller. I fredags slog jag igen locket på datorn och lät oredan vara. Som om att energin är bättre en måndagsmorgon? hahahaha
Så nu sitter jag här i min egenskapande skit-röra en måndagsmorgon, men allergigrusiga ögon och får ta emot 250 meddelanden från elever om att de inte kommer in på Teams och att mailen inte funkar och panik, panik för de som hatar oreda och frånvaro. Det börjar bra.
Städa ur kylen.
Handla.
Köpa och äta semlor.
Hämta beställd bok på bibblan.
Fortsätta tvätta.
Gå promenad med Eco.
Titta på skidskytte.
Om det inte hade varit för Covid19 hade jag varit på väg till Gran Canaria nu. Den här lediga veckan känns lite som ett hån. Vad ska jag fylla den med? Städa, stryka och laga mat? Kul. Verkligen.
Varje person jag träffar tvingar jag ur steaming tips.
Senaste i raden av tips kom The good fihgt.
Ett tips som passade mig och Mannen mycket bra.
Så nu ägnar vi kvällarna åt 1-3 avsnitt och längtar lite till 31/1 då säsong 4 kommer.
Efter nio månader med sparsamt med sociala kontakter så har vi några tydliga samtalsämnen:
1. Hemnet - vi budade på ett hus och under nästan två veckor upptar det de flesta av våra samtal. Vi har aktivt letat och varit på visningar sedan i början på maj. Just nu är det lite stiltje på husmarknaden, men vi väntar spänt på feb-mars när det kommer igång igen. För er som följer mig på Instagram har kunnat följa med på vägen mot det perfekta läget och tillika renoveringsobjekt.
2. Mat. Vad vi ska äta? När vi ska äta? Mat-logistik. Igår tillagade vi kalkon för första gången någonsin. Det upptog halva dagens konversation.
3. Vad vi ska streama.
Jag gick på jullov i fredags.
Vad har jag sysselsatt mig med?
Slagit in julklappar.
Griljerat glutenfri julskinka.
Gjort glutenfria köttbullar.
Gjort vanliga köttbullar.
Kokat revben.
Handlat julmat.
Plockat svamp i skogen.
Städat, väldigt lite, dock.
Köpt en gran.
Klätt en gran.
Firat jul med utflugen dotter.
Spelat spel.
Läst ut en bok.
Tittat på flera filmer.
Tagit promenader.
Eldat i öppna spisen.
Bakat pepparkakor.
Idag ska jag äta ett litet julbord här hemma i all sin enkelhet och spritsa pepparkakor.
Det ser mycket ut, men jag lovar jag har legat väldigt mycket på soffan. Väldigt mycket. Till och med så mycket att jag var tvungen att gå en promenad innan frukost idag. Blir helt försoffad.
Jag har erbjudit mig att gå in och jobba på mitt gamla jobb på förskolan under lovet, ifall det får det svårt med bemanningen. Här är all semester indragen för kommunal personal inom vård och skola. Än har de inte hört av sig. I övrigt lägger jag ganska mycket tid på att få in julkänslan som jag har lite svårt att hitta i år.