Jag har varit sjuk några dagar. Feber, hals ont och snuva. Klassisk förkylning med negativa snabbtest.
När jag ligger i min soffa och slö tittar på Doktorn kan komma hör jag hur de värnpliktiga i stan övar och skottsalvorna ljuder i fjärran. Pa-pa-pa-pa-pa. Rat-ta-ta-ta-ta. För oss är det inte ett ovanligt ljud eller en ovanlig syn att de övar i och runt stan på olika sätt. Jag har aldrig egentligen tänkt på ljudet, bara noterat att det övas.
Men igår reagerade jag på ett annat sätt. Jag blev inte rädd, men jag blev förtvivlad för alla de människor som upplever ljudkulissen av skott och strider i sin absoluta närhet. Där ljuden inte betyder övning hos ungdomar som gör värnplikt, utan från verkliga strider där människor flyr för sina liv och dör. Jag har svårt att se ett slut på det här som är värdigt en demokratisk och fri värld.
torsdag 10 mars 2022
Insikter
Etiketter:
bekännelser,
Corona-virus,
huggorm,
känslor,
mänskliga rättigheter,
sjukdommar,
vad ska jag tro på
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar