Äntligen!

Nu kom snön och lyser upp omvärlden. Inte en dag för sent.
Annars klickar jag hem endel onödigheter. Men vad gör man inte för att få tiden att gå.
Tillexempel den här:

10:a i Evertsberg

Heja heja Dan, som är barnens gympalärare!

Upploppet

Vid 11.50 i förmiddags var vi i extas.

Charlotte Kalla tar in sekund för sekund och vi väntar att hon ska ta slut. Att benen ska stumna och att hon ska krypa in i mål, kanske som trea, i bästa fall.

Men att ha ett djävulskt pannben är inte fel ibland.

Djävlar vilken tjej. 

Så stark.

Jag grät glädjetårar.

Vi skrek och hoppade omkring.

Nu har vi precis sett TV3 sändning och upplevt loppet igen och jag grinar. 

Allvarligt.

Det kanske är vinet.

Eller ödmjukheten inför en människas otroliga kämpaglöd.

Den finns inom oss alla, det gäller bara att hitta inför vad och viljan att plocka fram den.

Hatten av.

Snyft.

Gomorron, gomorron

"Måste man ploga upp snön i stora vallar vid tomtinfarterna?

Ja, tyvärr. För plogbilen finns inget annat rimligt alternativ när vägen ska plogas. Att röja undan snön för din infart är ditt ansvar som fastighetsägare, även om snövallen har uppstått av plogbilen."

Söndag kväll: Skottar i 30 minuter, två vuxna. Allt är fritt och vi sandar lite så att människorna inte skall bryta lårbenshalsen utanför vårt hus.

Sent söndag kväll: Plogbilen kommer. En 70 cm höga vall av is och snökocklor lägger sig över hela garageuppfarten.

Tidigt måndag morgon, fast ändå lite försenade: skotta, skotta, skotta bort plogbilsvallen, men inte så att svetten rinner, eftersom vi ska åka direkt till jobbet.

Nu kaffe och djupandning innan lektionerna drar igång...

Ett litet glas glögg till

Helgerna springer iväg. Den här har varit späckad med tider att passa och Mannen och jag har extraknäckt som taxichaffisar. Men det har varit lugnt och skönt. Barnen har lekt massor ute i snön. Nu laddar vi för en vecka full av luciatåg och gillestuga-renovering. Och på jobbet går det också bra...