Naiv

Jag trodde nog inte att det skulle bli krig med militära attacker i Ukraina. Nu är vi där. 

Och jag är mållös. Och ledsen. Och orolig för mänskligheten. 

Vad ska man säga?

Jag brukar inte uttala mig om politik. Jag vet vad jag tycker och är inte osäker i min värdegrund. Jag har aldrig vacklat i min grundsyn.

Jag har dock erfarenheter av personer som inte respekterar att andra inte tycker som dem och ställer i diskussionen mig mot väggen på ett sätt som jag inte uppskattar. Ni känner säkert igen situationen vi har alla varit där oavsett vilken åsikt vi har eftersom den personligheten inte har någon politisk färg.

Jag måste ändå säga att det som händer i USA just nu inte kan gå okommenterat. USA, landet där konspirationsteorier får eget liv och blir sanning på ett sätt som är helt fantastiskt, i negativ mening.

Världen kommer bli en bättre plats när nästa president svärs in. Jag håller med Macron - det här är inte Amerika.

Jag följer Carina Bergfeldt på Instagram. Gör det du också. Hennes pedagogiska sätt att förklara amerikansk politik och det som händer där är väldigt bra.

Stryk vecka 27 ur kalendern, hej v. 28

Det finns inget som jag tycker är så tröttsamt som Almedalsveckan. Om min kommun är där och "knyter värdefulla kontakter" på mina skattepengar, då tror jag att jag flyttar.

Alltså, tala om för mig vari krisen ligger?

Läget i Saudiarabien enligt Amnesty Internationals årsrapport:

"Regeringen inskränker fortsatt rätten till yttrandefrihet, förenings- och mötesfrihet. Regimkritiker och människorättsförsvarare, grips och fängslas. Många prövas i bristfälliga rättegångar, i domstolar som inte följer ett korrekt rättsförfarande - däribland finns en särskild anti-terrordomstol som utdömer dödsstraff. Enligt ny lagstiftning likställs kritik mot regeringen och andra fredliga aktiviteter med terrorism. Myndigheternas hårdare tag mot aktivism på internet innebär att aktivister och familjemedlemmar som rapporterar om människorättskränkningar hotas och skräms. Diskriminering mot den shiamuslimska minoriteten förblir djupt rotad; några shiamuslimska aktivister dömdes under 2014 till döden och många dömdes till långa fängelsestraff. Tortyr av fångar är vanligt förekommande; domstolar dömer åtalade personer efter “erkännanden” som tvingats fram genom tortyr och vissa av dem döms till spöstraff. Kvinnor drabbas av diskriminering i såväl lagstiftning som praxis, och skyddas inte tillräckligt mot sexuellt och annat våld - trots att en ny lag kriminaliserar våld i hemmet. Myndigheterna fängslade och avvisade godtyckligt tusentals migranter, vissa av dem till länder där de riskerade att utsättas för allvarliga brott mot sina mänskliga rättigheter. Myndigheterna använde dödsstraffet i stor omfattning och dussintals offentliga avrättningar utfördes."

Jag är dåligt insatt. Jag vet det. Men ibland så skiter jag i det. För mig är det enkelt: Skärp lagstiftningen kring vapenexport till länder som kränker mänskliga rättigheter. 

Saudiarabien får inte komma på mitt kalas, så det så.

Opposition

Tur att jag är sist ut, så att jag får iaktta de andra och se hur de lägger upp det.

Inte särskilt politisk...

Jag röstar och så och kollar gärna på nyheter, men läser sällan ledarsidan.

Jag kanske är lika politiskt engagerad som de flesta andra.

Jag lånade nyss Korkade vita män av Michael Moore, men orkade inte läsa mer än förordet för jag blev så upprörd.

Nu har USA lyckats hämnas 11 september. Jag ställer mig lite vid sidan av, eftersom jag inte riktigt vet vad jag känner. Jag har en enda fråga: Vad händer nu?

Om det som faktiskt händer

Jag har valt att inte kommentera valet och valutgången. Dels för att det jag röstar på är min ensak, dels därför att jag faktiskt har svårt att förstå vad det egentligen är som hänt och hur det faktiskt kunde hända. Lite som Harrisburg. Det som inte kunde hända hände och det var så osannolikt att sannolikheten att det skulle hända gör att det troligvis inte hänt.

Nu är det slut på att köra ner huvudet i sanden och låtsas som ingenting har hänt. En sak är jag glad för i alla fall, det är att Astrid Lindgren aldrig behövde uppleva det Sverige som vi lever i nu.

Om den politiska debatten

Sonen på 7 år blir mycket besviken när han får reda på att han måste fylla 18 år innan han får rösta. Han skulle rösta på naturpartiet.