En torsdag

Firar in torsdagen med en sovmorgon. På andra sidan är givetvis att jag jobbar sent i eftermiddag.

Torsdagar innebär handboll och dans, som inte krockar!

Nu på morgonen inser Tvåan att hans cykel är stulen, från vår garageuppfart och den var låst. Inte direkt ett fyllebusstreck. Den lär vi ju aldrig se igen. En ny cykel i utgift är kanske inte vad man önskar när ekonomin är lite arbetslöshets-ansträngd. Djävla skit. Vad kan man få ut på försäkringen tro? 0 kr?

Sedan loggar jag in på skolfotositen. Alltså. Nu får det snart vara bra med alla dessa skolfoton. I år blir det katalog (Och här är jag lite soft och beställer varsin till barnen, jag fick dela och det var inte kul.) och inte något separat klassfoto. En karta med bilder får täcka och inga bytbilder. Ungar byter inte längre.

Nu en kopp kaffe till och lite djupandning innan förskola, fruktstund, utelek och play-doo.

Välkommen fredag

Det känns redan nu att jag kommer somna gott efter ett glas vin ikväll.

Idag jobbar jag på en skola 07.30-12.00 för att sedan ta en rask promenad till nästa och jobba 12.30-16.30.

Ikväll blir det kräftsoppa och vitt vin. Jag längtar redan.

Är det mig det är synd om egentligen?

Jag har jobbat varje eftermiddag den hör veckan. Idag till 17.30.

Yngsta har ingen fritidsplats eftersom jag är arbetslös. Hon går hem själv och fixar mellanmål själv. Tre dagar i veckan slutar de samtidigt, de två yngsta. Det innebär i och för sig endel tjafs dem emellan.

Nu är jag ju inte så mycket arbetslös visar det sig och det är dags att prata med fritids.

Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Dåligt samvete gentemot barnen, kanske främst mot den yngsta som längtar efter sitt fritids.

Nästa vecka jobbar jag hela veckan och veckan efter det också.

Samvetet kanske har en tendens att handla om snålhet, eftersom jag sparar pengar genom att inte betala för fritidshemsplas.

Det ska erkännas...

...att jag är lite trött i öronen efter en dag som förskollärare i en 1-3 årsgrupp. Men vi har haft roligt. Många näs-torkningar och det var länge sedan jag bytte blöjor. Efter vilan kom en lyftkran förbi och gjorde världens show för barnen utanför fönstret. Det gäller att ta vara på vardagens guldkorn.

Imorgon är det högstadiet och hemkunskap som gäller. 

#sändmigentankevid09...

Telefonen ringer...

...inte oavbrutet, men nästan.

Förskolor, fritids, skolor.

Veckorna tecknas in.

Två dagar på högstadiet i veckan i ma/no. Ja, jösses, det är ju inte riktigt min hemmaplan.

Fast det har varit kul. Goa grupper och glada elever.

Undrar vad jag får i lön. Sånt ska man kanske förhandla. 

September är mer eller mindre bokad av barnens fd förskola. Det ser jag verkligen fram emot.

Springvikarie - det är jag!

Tänk på mig idag

10.30 ska jag till Arbetsförmedlingen på informationsmöte.
Jag ska försöka att hålla mig lugn.
Min arbetslöshet är på flera sätt självvald, eftersom jag aktivt väljer bort ett yrke jag har utbildning för. Jag ska försöka att inte tvingas arbeta med något som jag inte vill. Senast som fritidspedagog var jag nära den berömda väggen och jag vill inte tillbaka till den frustration jag kände inför mitt uppdrag.
Igår sökte jag ett jobb med en timmes pendling, enkel resa. Det är låååångt i min bok, eftersom jag aldrig haft längre till jobbet än 15 minuter på cykel.

I alla fall har jag givit mig fram till jul med springvikande. Då främst inom förskolan. Det känns okej. Det ger mig också möjlighet att vika på gymnasiet.

Dagens mantra är att andas.
Fast först tårtkalas på barnens skola!