#förskoleupproret

Ni kanske inte hört talas om förskoleupproret. Eftersom jag jobbar inom förskolan upplever jag #pressatläge varje dag på mitt jobb.
Stora barngrupper, outbildad personal, inga vikarier, vi jobbar ofta "kort". 1-åringar med 50 timmars arbetsvecka och ofta lämnas barnen halvkrassliga. Sällan är syskon hemma när en förälder vabbar med sjukt syskon. Föräldrar tror att barnen har det bättre på förskolan än hemma med de sina. Jag vägrar att tro att dagens föräldrar är lata, fast det är tyvärr så de upplevs.

#pressatläge innebär att jag jobbar fast jag har så ont i magen att jag inte sovit på natten. Jag inser att jag inte kan vara hemma trots att jag borde gått till läkaren. När jag väl gick visade det sig att jag har bildtarmsinflammation.

#pressatläge innebär att jag går till jobbet trots att mitt barn har feber. Mitt barn får vara ensam hemma när jag åker för att ta hand om andas. Jag har otroligt dåligt samvete inför mitt barn som helst hade haft mig hemma, men som blir glad när jag säger att jag kan skal-larma huset när hon är ensam.
Och otroligt dåligt samvete inför mina kollegor som får "jobba kort" i eftermiddag. För givetvis körde de hem mig.

Är vi en välfärdsstat med barnkonventionen i ryggen när vi pressar vårt skolsystem på det här sättet? Barnen är förlorarna alla gånger. Och vi som jobbar i förskolan går på knäna. Endel går inte alls. De är utbrända.